Att jobba med en förkylning i kroppen är kanske inte det smartaste jag gjort men är man guiden så är man. Var sjuk och hemma i två dagar men eftersom att det är sommar nu och det är då jag samlar på mig ett redigt lager inför vintern har jag egentligen inte så mycket att välja på. Skulle ha jobbat sista dagen idag och sedan haft lör-onsdag ledig men då en sommarvikarie behövde morgon dagen ledig pga nån simgrej så tog jag mer än gärna på mig hennes pass. Vill inte förlora mer än nödvändigt. Men nu är jag slut och uppdaterar säkert mer detaljrikt i morgon, alternativt på söndag. Stella ya later!

Efter två dagars sjukfrånvaro är jag åter här igen.

Eller rättare sagt ska jag tillbaka till jobbet i morgon kl 8.45, är inte helt hundra ännu men jag gör ett försök. Jobbar dessutom bara Tors och Fre sen är jag ledig i 4 dagar och hinner förhoppningsvis vila upp mig lite mera.

Så vad har jag då gjort när jag vart sjuk.. ptja mest legat i sängen och glott på film/serier mest hela dagarna medan min sjukskötare varit här och tagit hand om mig.

Han blir kvar till på fredag och sen vet jag inte när vi träffas igen.. tog 11 dagar senast och det hoppas jag verkligen att jag slipper..

nej sova nu, klockan klämtar tidigt i mogon.

Jodå jag lever fortfarande. Inser att det var ett bra tag sen jag skrev något men på senare tid har jag inte gjort annat än att jobba.

Det är väldigt ovant att jobba såhär mycket och kroppen och själen blir rejält utsliten emellanåt.

I början av förra veckan hade jag tis och ons ledig och på onsdagen då tog jag och min inneboende kusin tillfället i akt och drog en sväng till Mora för lite shopping.

På Granngården blev det en grästunnel till grisarna, på Biltema köpte jag två flaskhållare till cykel, på arken zoo blev det en vattenflaska, en godisboll och lite pellets.

Jag är en sån som inte ger mina grisar pellets i vanliga fall då det är något de lätt blir tjocka av, samt att de kan dra ner på hö-ätandet om de får pellets vilket de verkar föredra framför det mesta. Så pelletsen i mitt hushåll används som godis.

Till sist blev det en sväng till Maxi där vi handlade på oss lite grilla-mat till kvällen.

Kom hem och lillasyster kom ner snabbt där efter och sedan satte vi igång med att bygga kaninhagen!

(Om ni kisar kan ni se en vit liten klutt borta vid kaninhuset och det är Doris, samt en brun klutt vid grästunneln och det är såklart Sally)

När hagen var byggd satte vi igång med maten och så kom L´s kille F på besök.

Jag och Fia satte oss då att göra i ordning bokhyllan som marsvinen skulle flytta in i och när det var gjort åt vi.

Sen rasslade veckan på och det blev midsommar med en massa jobb på köpet.

Medan vanligt folk slängde runt på dansbanor eller låg i diken och spydde så jobbade jag eller sov inför kommande jobbdag.

På lördagen började jag känna mig lite krasslig och humöret var inte direkt bättre.

Sen att det finns kunder som verkligen tar priset i att kunna göra jobbet så jobbigt som det bara går hjälper ju inte direkt till heller.

Söndagen var i princip likadan och redan på lördag kväll hade jag fått redigt ont i halsen.

Natten mellan lör och sön gick ungefär till såhär:

Pernilla vaknar typ kl 2 och har så ont i halsen att det knappt går att svälja. Pernilla rullar ur sängen med grusiga ögon och ömmande kropp och stapplar in i köket för att stoppa i sig en Bafucin och hoppas på att ett mirakel ska ske.

Pernilla går och lägger sig igen och somnar om, vaknar vid 3 och har fortfarande lika ont i halsen. Går upp igen och stoppar i sig några skedar glass för att försöka lindra svedan i svaljet, funkar inte och hon tar ännu en Bafucin som inte verkar hjälpa ett skit och somnar om.

Vaknar igen vid 6 och tror inte att hon ska kunna somna om, går upp på toan en sväng och tar två Alvedon och en Bafucin innan hon ramlar ner i sängen igen och sover till kl 7 då det är dags att gå upp för att göra sig i ordning för en jobbdag.

Så igår jobbade jag med ont i halsen konstant och eftersom att jag stod i kassan och det gjorde ont så fort jag pratade så höll jag mest snattran och såg förmodligen rätt sur ut. Vilket jag ju egentligen inte var men jaja.

Igår var en ganska konstig dag på jobbet.. först flyger det in en fågel genom dörren och chefen jag den med fjärilshåv och när de flugit sig trött och sitter i fönstret får han tag i den och kastar ut den.

En timme senare kommer det in en fågel igen!! (säkert samma ufo) och den lyckas han få ut på lagret och sedan flyger den ut själv.

Sen kommer Sussie Eriksson in (hon från c/o Segemyhr) och handlar!

Sen när det nästan är dags att stänga som kommer nästa under in.. en kille som jag spenderade ungefär 1 helt år att tråna efter i typ åttonde klass. Storebror till en av mina klasskompisar. Alltså jösses.

Vilken dag!

Och idag då så är jag ledig. Sjuk, men ledig.

Halsontet är kvar och jag knaprar Alvedon like there´s no tomorrow. Ringde chefen för några timmar sedan och hon skickade nyss hit andra chefen med riktiga halstabletter och gav mig morgondagen ledig för att jag ska försöka kurera mig till på onsdag.

Alltså hur bra arbetsgivare kan en Pernilla ha? Som kommer med mediciner till dörren!?

Antingen tycker de om mig mycket och uppskattar jobbet jag gör, eller så har de inte så många de kan sätta in när någon är sjuk.. ;P Hmm tror jag väljer det första alternativet!

Så idag blir jag alldeles kallsvettig så fort jag rör mig men jag har ändå velat att grisarna ska få vara ute en sväng när vädret ändå är rätt okej.

Så de har fått vara ute i stora kaninhagen tillsammans med Chibi.

Ända tills Doris bestämde sig för att rymma that is! Precis efter denna bilden blev tagen sprang hon jättefort och klämde sig under nätet som syns på bilden där de sitter.

Mitt hjärta hoppade typ upp till månen och Linda kastade sig utanför hagen och till kortsidan på kaninhuset och jag hoppade ur och sprang till den andra. Där i buskaget satt Doris nöjt och mumsade på alla goda bladen som inte finns i hagen.. -.-'

Så när vi skulle ta henne så försökte hon såklart gömma sig under kaninhuset och när halva Doris var under det röda staketet och på väg in till grannens gräsmatta var måttet rågat och Linda fick tag i en pinne som hon sedan vallade tillbaka Doris med, in under nätet och in i hagen igen.

Men där var måttet rågat för den stackars mamman (mig) också och kort där efter var utevistelsen över och små grisar fick gå in igen.

Rymlingen precis efter infångandet!

Titta på den nöjda minen!

Medan vi jagade Doris åkte Sally in i kaninhuset tillsammans med Chibi.

Och där satt de och myste!

Nu har vi "marsvinsproofat" hagen lite mer och ställt för några plankor där Doris klämde sig ut men jag känner mig rätt tveksam till om jag kommer våga ha dem där ute något mer.. det blir förmodligen lilla hagen från och med nu.

Det är lite roligt också för när Sally satt inne hos Chibi så var kaninen sååå snäll på marsvinet och försökte inte bråka och visa att "det här är mitt hus!" Hon lät t.o.m grisarna tömma hennes pelletsskål. -.-'

Så nu har det varit nog med äventyr för idag. nu vill jag ha mat och lägga mig i sängen och vila!

Hejhopp!

Idag är jag ledig (mycket välförtjänt om jag får säga det själv vilket jag självfallet får) och eftersom att det till största del är fint väder ute så kastade jag ut kaninen och grisarna i lilla hagen på lite bete samt solnjutning.

Igår anlände alltså tillslut kusin L och Chibi här med en bill full av packning.

Direkt L kom hem från jobb åkte Chibi i badet och blev sedan friserad då det fastat en massa päckel i hennes "fina" lilla kjol.

Chibi var inte direkt nöjd med badet och satt mest på baken med framtassarna tryckta mot bröstet. ^^

Vi for en sväng till Östanvik och där fans de här två bebisarna.

Gissar att de ramlat ur boet och att en katt efter det satt tänderna i dem.

"Yo! Let us out yo!"

Myyyys. Sally äälskar Chibi och C ser inte ut att ha så mycket emot henne heller!   

Mina fina sommarblommor i finaste näverkorgarna som lilla farfar snickrat ihop för typ 1.000.000 år sedan!

Jag håller på att utmana mig själv, en utmaning som förhoppningsvis ska pågå hela sommaren om jag orkar.

Jag har gjort slut med rakhyveln. Eller ja, det gjorde jag egentligen för ett par månader sedan men det är först nu jag skriver om det.

Efter att ha rakat benen mer eller mindre konstant i ca 15 år har jag nu abrupt slutat och låter det istället gro.

Och det första som slår mig är ångesten som fullständigt kväver mig.

För jag vet med mig att det inte är acceptabelt att som kvinna låta bli att raka kroppen.

Det lärde jag mig redan i 12-13 års åldern. Att vara kvinna är inte längre något en är naturligt, det är något en blir. Något en måste anstränga sig för att vara.

Hår på en kvinna är ju inte "kvinnligt", det spelar ingen roll att en kvinna är full av hårsäckar.

Ångest var det jag. Jag jobbar ju på ett ställe där jag kommer i kontakt med rätt mycket människor varje dag och jag går oftast i trekvarts-byxor som visar nedre delen av vaderna och ner till fotlederna. Exponerad hud där, om man tittar riktigt noga kan upptäcka min orakade skam.

I början var jag nästan konstant rädd att någon skulle se och att om de såg skulle kommentera och ifrågasätta. Men sanningen är den att det inte är speciellt många som tänker på att kolla in benen på sina medmänniskor. Och om det är någon som skulle ha upptäckt mina håriga ben så är det ingen som har sagt något.

Men faktum kvarstår att ett par orakade ben innebär så mycket ångest och skam för den som har dem att det ibland kan vara svårt att förstå för andra.

Jag försökte förklara för B hur jag känner inför mina egna håriga ben och att andra potentiellt kan se dem/kommentera dem och den djupa ångest detta medför men han förstår inte. "Men om det är så jobbigt varför rakar du dem inte bara då?"

Men det är den enkla vägen och den är jag inte längre intresserad av. Jag vill inte styras av andras åsikter om vad en kvinnlig kropp är. Jag vill bestämma det själv. På mina egna villkor. Snippan växer tex inte ihop bara för att jag har hår på benen, jag blir inte mindre kvinnlig för det.

Och om vi ska vara riktigt ärliga här nu, för vems skull rakar du dig? Sug på den frågan ett tag. Min gissning är att väldigt många tillslut kommer komma fram till att det inte var för sin egen skull de började. Jag gjorde det iaf inte och det är det som fått mig att sluta raka mig både här och där, för JAG mår inte dåligt av mitt eget hår, jag störs inte av det, jag märker det faktiskt knappt.

(Varför började du raka dig? Och varför gör du det fortfarande? ) Och visst kan jag hålla med om att ett par nyrakade ben kan vara väldigt mysiga, helst i en renbäddad säng men there´s a bigger picture.

Jag slutade/slutar också raka mig för att kunna vara ett exempel för yngre tjejer, för att visa att det är okej att ha hår och att det inte är något att skämmas över. (även om jag kämpar lite med den biten själv just nu i fråga om benen)

Armhålorna har jag tex inte rakat på typ 2 år och jag trivs alldeles ypperligt med min mjuka lilla tuss under armen.

Jag önskar att det hade funnits en vuxen där i början av tonåren som hade kunnat berätta för mig att jag inte behövde raka mig. Att det var okej att vara naturlig och peppat mig till att våga gå min egen väg för det är så lätt att som ung bara följa strömmen utan att ifrågasätta sina egna handlingar. Tänk om jag aldrig hade börjat raka benen. Då hade de inte sett ut som de gör nu när jag låter håret växa ut. Och jag antar att det är det som gör att man gärna fortsätter att raka benen också eftersom att håret blir mörkare och grövre ju mer man rakar. En ond cirkel skulle man kanske kunna säga.

Gör dig själv tjänsten och fundera länge och hårt på varför du rakar dig, varför du började och varför du fortsätter. (och självklart är det okej att raka sig, det är ju upp till var och en. Min tanke var bara att få dig att analysera dina egna handlingar och tankar kring rakning)

Löv!   

Igår var vi (tror att jag nämnde det igår), jag, pappa och Fia på fritidsavslutning i Vinäs (av alla ställen) och tryckte i oss god mat och rabarberpaj.

Därefter blåste vi upp till noret där första anhalten blev Granngården och jag kände mig generös och köpte lite nya grejer till grisarna.   

Det blev ett nytt fint hus med möjlighet att klättra upp på taket, en gräsboll som sysselsättning och en mjuk liten borste.

Den rosa, söta igloon införskaffades på ÖB och tanken bakom den är en mysig liten plats för små grisar att vila under vistelse på golvet. ^^

Den är så söt att jag gärna skulle klämma mig in i den själv. ^___^  Om det gick alltså.

Igårkväll intogs kvällsmaten tillsammans med mig i sängen och jag passade på att prova nya borsten som verkade uppskattas mycket.

Idag har jag jobbat mellan 9-16, inte så lång tid kanske men jag är redigt trött och det ska bli skönt med sovmorgon och tid att bara finnas ett tag tills det är dags att jobba i morgon igen vid 15-tiden.

Under arbetspasset idag hade jag ärende ute i kallförrådet och upptäckte en vit, dammig bokhylla i mörkret.

Någon timme senare hör jag att någon är ute på baksidan och går såklart ut för att se om det är någon som vill något men det visar sig vara chefen som är där för att hämta skräp.

Frågar honom om hyllan tillhör honom och om han skulle vara intresserad av att sälja den till mig eftersom att den står i förrådet och helt sonika har jag fått en bokhylla att bygga om till låda för grisarna!

Jag som har varit på jakt efter en bokhylla att bygga om ett längre tag nu är överlycklig! Nu ska jag bara få hem den, köpa vaxduk och sedan är det bara att inreda! Can´t wait!   

Vet att grisarna kommer bli lika glada som mig när de väl får flytta in! Mer plats för skoj!

I lördags var lillebror J här innan konsert nere på Bageriet (Bostadsätihjälsig som spelade).

Händer ju inte särskilt ofta att han kommer och hälsar på så det är mycket uppskattat.

Dagen därpå (söndag) kom kusin L på besök tillsammans med killen och jag hjälpte henne att färga håret inför studenten.

Snart flyttar hon in dessutom! Kuuuul! ^^

Är slut, finito, kaputt för denna dag. Trots regn nästan hela tiden har det varit riktigt roligt att sälja hamburgare. Dagen började med att jag fick dra på mig vinterjackan och gå till jobbet i den och foppatofflor. Pissblöt är det minsta man kan säga om mitt tillstånd när jag anlände till arbetet. Och tillråga på allt så halkade jag nästan omkull när jag skulle gå över den lilla träbron vid ankdammen vilket resulterade i att jag slog i stortån nåt så förbannat! Grillmästare denna gång var en trevlig tjej vid namn Helena som hoppade in istället för Dan som brukar sköta grillen annars. En stund efter 10 när skolavslutningen var över skramlade det till och sen var det en kö som sträckte sig ut till vägen. Kändes inte lika stressat denna gången, kanske för att jag fått in snitsen sen förra året eller för att H inte grillade lika raskt som D. Hursomhelst så gick det riktigt bra och jag kunde slappna av mer i år. Mot slutet av passet började det blåsa riktigt ordentligt och vi skyndade oss att packa ihop då alla människor försvunnit och genom regnet gick jag åter hem. Är riktigt trött nu och när jag kom hem trillade jag i sängen under duntäcket för att försöka få upp värmen igen samtidigt som jag kämpade för att hålla mig vaken. Men nu ger jag upp för i morgon ska jag åka med pappa å Fia till Mora för någon slags avslutning på fritids. Hejhopp.

Haha, det ska regna hela dagen i morgon har jag hört och då ska jag som sagt stå ute i flera timmar och servera, samt, ta betalt för hamburgare. Det kommer bli spännande och det ska bli än mer spännande att se lösningen med tak ovanför oss och bordet. :DTänkte bara kika in lite snabbt för nu är det dags att sova en skvätt och ladda batterierna för morgondagen. Hejsvej