Alla inlägg under februari 2015

Av Pernilla - 27 februari 2015 14:53


På spisen står en kalopps och puttrar, jag sitter i soffan och lyssnar på rockklassiker och väntar på att B ska komma hem från nattjobb.

Syster kom igår på förmiddagen och vi har kikat på film, stoppat i oss gottis och pratat! Har vart riktigt trevligt och det är så värdefullt då det inte händer så ofta nu när hon bor i Orsa. Det är inte långt dit men tillräckligt långt för att vi ska ses mer sällan. 

Jag klippte henne lite grann innan vi kikade klart på filmen vi inte orkade med igår kväll och sedan knatade hon iväg till bussen för att åka hem igen.

Jag har gjort endel tråkiga hushållssysslor och kom nu på att jag har glömt att hänga tvätten.. urk.

Kaninorna sitter inne i huset och vägrar gå ut fast att luckan står öppen, antagligen på snön som dalar ner från en grå himmel. Jag tyckte ju att det var såå bra när det töade och snön rutschade ner med bång och brak från taket.

 

Det blir en fortsatt lugn dag och uppladdning för helgjobb. Maten luktar så gott från köket och jag önskar att klockan ska bli 16 så att jag får sätta tänderna i de mumsiga morotsbitarna!

 

 

Igår blev det jordgubbsglass med jordgubbar och vit choklad! 

MUMS!

 

ANNONS
Av Pernilla - 24 februari 2015 20:21


Jag har en vana när det kommer till dagarna då jag är den som är först på plats och ska öppna affären.

Det normala för min del brukar då vara att ramla ur sängen runt kl 8 och hoppa in i duschen.

Inatt hade huvudet andra ideér och har ganska konstant matat mig med mardrömmar där jag kommer försent till jobbet den större delen av natten. Det här har såklart gjort att jag sovit extremt dåligt och naturligtvis vaknade jag redan klockan 6 och låg därefter och snurrade runt runt under täcket till klockan närmade sig 7.30 innan jag gick upp.

Med tanke på att jag inte är någon frukostmänniska så gjorde det egentligen ingenting för då hade jag tid på mig att bli hungrig och lyckades på så sätt trycka i mig en tehaka (som jag och min kära B bakade igår kväll) samt en liten skål med blåbärsyoghurt. Win win?

Men det har också gjort att musklerna i ena ögonlocket blivit tokiga och har ryckt nästan hela dagen.. Det hände för några veckor sedan också och höll i sig mer eller mindre i några dagar. Inte konstant men till och från. Jag börjar fundera på om det har med stress att göra.. jag hade ju nu varit ledig i 6 dagar och idag jobbade jag första dagen igen efter den ledigheten.

Kan det vara så? Det händer ju rätt mycket runt mig annars också som kanske också hjälper till..

Jag kan ha haft muskelryckningar där förut men då har det i princip gått över samma dag. Och jag har också tänkt på att när jag väl kommer hem från jobbet och slappnar av så slutar det och börjar inte igen förrän jag är uppe och rör på mig eller när tankarna far iväg..

Men jaja.

 

Kycklingen luktar himmelskt från ugnen och snart kommer B hem så då blir det lite mat och någon serie att glo på!

 

 

ANNONS
Av Pernilla - 23 februari 2015 11:44


Jag börjar funder på om jag och min kära B börjat bli gamla.. Uppe med tuppen de allra flesta dagarna nu för tiden helt utan larm och i sängen relativt tidigt om kvällarna. Jag ska inte klaga. Det är ganska skönt med en "normal" dygnsrytm. Hellre uppe vid 8 är ligga i sängen och dra sig till 10 och gå miste om två ljusa timmar.

 

Idag var inget undantag och jag lyckades vakna redan kl 7 fast att jag inte behövde gå ur sängen förrän 7.30 då larmet stod laddat för den tiden.

Men upp gick jag och samlade in en skvätt pink som beordrat och vid kl 8.20 satt vi i bilen och styrde kosan mott Rättvik och vc där jag hade tid till kl 9.

Om jag inte missminner mig helt så samlades det ihop 9 rör blod och sedan togs blodtrycket igen som denna gången var ännu högre än hos Sjönvikt.. Jag vill tro att min nervositet och oro över att blodtrycket skulle vara för högt nu gjorde att det var högre än tidigare.. så det gick ju bra.. 

Jag är ju en sån där som måste oroa mig, som måste tro det värsta om allt jag ska göra för att sedan pysa ur som en sönderstucken ballong när det är över och bli fylld av lugn, så jag är ju inte förvånad över resultatet.

Men jag blir ju lite orolig över vad de ska säga om blodtrycket också. Fattar inte varför det ska behöva bli såhär? När jag fick blodtrycket mätt sommaren som var så låg det helt perfekt. Skitgrejer!

 

Nu känner jag mig mest trött och det kommer bli en väldigt lugn dag. Efter att ha vart som en enda knut hela jag så försvinner all energi och ork när jag väl slappnar av igen och huvudet känns som bomull. Ögonen svider lite och jag är allmänt grå bara. Men det gör inget. Jag har ingenting emot att spendera dagen i min sköna säng med fönstret på glänt och duntäcket att gömma mig undet. 

Av Pernilla - 19 februari 2015 08:44


Igår morse, kl 6 närmare bestämt klämtade de ljuva tonerna av larmsignalen på mobilen och det var dags att kasta av sig täcket och studsa in i duschen.

Med hela magpartiet i knutar var det stört omöjligt att stoppa i sig frukost så när klockan blev 7 hoppade vi in i bilen och började den 2 timmar långa resan mot Säter.

Efter ett pitstop i Rättvik för lite kaffe och en stor mugg choklad fortsatte vi mot Borlänge.

Eftersom att vi inte hade en aning om hur lätt eller svårt det skulle bli att hitta till Skönvikt anlände vi 1 timme innan min tid hos läkaren skulle gå av stapeln och när klockan väl blev 10 så fick jag ändå inte komma in till honom förrän ungefär 10.25. 

Han var trevlig och jag som varit nervös hela morgonen började så smått börja slappna av medan vi gick igenom pappret som jag några veckor tidigare fått fylla i.

Efter 30 minuter fick jag sitta i väntrummet en stund igen och sedan blev jag invisad till ett undersökningsrum där en sjuksköterska kollade blodtryck, ekg, vägde, tog min längd och tillsist mätte magen. (blodtrycket som sist låg hel perfekt var naturligtvis denna gång på gränsen till att vara för högt)

När hon var klar kom doktorn in och klämde och kände, kollade ekg'et osv, klämde på bukspottskörteln bla, lyssnade på lungorna och hjärtat. Allt verkade bra förutom det lite för höga blodtrycket.

Jag blev klar där inne och eftersom att jag inte ätit någon frukost hoppade vi in i bilen och for till Hedemora och stoppade i oss lite mat.


Kl 13 befann vi oss på Skönvikt igen och slog ihjäl lite tid tills klockan blev 14 och det blev dags för infomötet.

Det mötet varade i ungefär 2 och 1/2 timme på väldigt osköna stolar så stjärten var lagomt glad när det var över!

Hoppa in i bilen och åka hela vägen hem igen och in på Näcken där vi köpte lite middag och så var vi plötsligt hemma.

Otroligt trötta ska väl tilläggas och i ärlighetens namn skulle jag ha kunnat ramla ner i sängen när vi kom innanför dörren utan att stoppa i mig mat fast att magen knorrade hungrigt.

Höll iaf ut till kl 22 och somnade nog så fort huvudet träffade kudden och sov tungt ända till 7.45 idag torsdag.

 

Jag fick i uppgift att ta kontakt med vc i rättvik för att få komma dit och lämna en massa prover samt ta ett nytt blodtryck som sedan ska skickas till kirurgen i Falun och så får vi väl se sen om jag blir beviljad en op.

Det är ganska spännande nu! Och självklart är jag en aningen rädd för de komplikationer som finns men jag tror att det handlar mycket om att väga fördelarna mot nackdelarna och om jag fortsätter som jag gjort de senaste 20 åren så kommer kroppen med största sannolikhet säga stopp alldeles för tidigt.

Så som jag ser det är väl valet inte sådär jättesvårt just nu. Jag vill ju leva! Det finns så mycket jag vill göra som jag inte kan, orkar eller vågar pga min vikt. Jag vill inte att mitt liv ska gå på sparlåga och att jag ska gå miste om allt det som jag vill. Det var dessutom så intressant att höra om det som psykologen pratade om när det kom till arv och sånt när det kommer till fetma och övervikt. Jag har inte gjort FEL hela livet, jag har haft oddsen emot mig från första början. Det var så skönt att höra det på nåt vis.

Det var en riktigt lärorik dag med andra ord!

 

Men nu är det hög tid att släppa ut kaninorna samt stoppa i sig lite frukost för idag är hela dagen upplanerad! Först på listan står veckohandling som vi ska sätta igång med så fort affären har öppnat! Tror att jag ska försöka få honom att vilja åka till Mora en sväng också så att vi kan inhandla en ny torkställning då den vi har har börjat kapsejsa.

 

Hejsvej

Av Pernilla - 15 februari 2015 10:44


Jag vet inte ens vart jag ska börja.. det har hänt en hel del grejer på bara de senaste två veckorna.

Som ni kanske kommer ihåg så skrev jag (jag kommer inte ens ihåg hur många dagar sen det var..) om marsvinet Sally som skulle åka till veterinären på onsdag kommande vecka för att operera bort en knöl i juvret. Det blir inte så.

I fredags morse när jag plockande upp henne för att kolla hur det såg ut vid magen hade knölen. bara över natten, växt något helt otroligt och det såg nu ut som om den skulle kunna titta fram från spenen när som helst. 

Min empatiska "förmåga" är väldigt stark när det kommer till hjälplösa små djur (och människor) och bara åsynen eller ens tanken på att hon hade ont gjorde så ont i hjärtat att jag i den stunden tog beslutet att det gått för långt och med tanke på tumörens framfart bara över det senaste dygnet gjorde att jag bestämde mig för att det fick räcka. Hon skulle inte behöva lida mer än nödvändigt och med tanke på hastigheten den växte så hade hon förmodligen inte klarat sig 5 dagar till innan det blev dags för op. Så den eftermiddagen kom pappa och hämta henne.

Många många tårar blev det den dagen. Gjorde jag rätt? Hade jag för bråttom med att ta beslutet om att ta bort henne? Kände mig som världens sämsta djurägare. Även om jag nu känner i hjärtat att jag gjorde rätt, för hennes skulle så är det fortfarande jobbigt. Som människobarn-lös så har nog de flesta av mina "moderskänslor" hamnat på mina små djur och de betyder lite extra för mig.

Pappa meddelande att det hade gått bra och jag kunde andas ut lite. Skuldkänslorna försvann dock inte och nu blev det istället bråttom att försöka hitta ett nytt hem till lilla Doris som blev ensam kvar.

Planen såg ut som följer: 1. hitta ett nytt hem till Doris med flera marsvinskompisar. 2. höra med kusin hur lång kölistan är till hennes omplaceringshem 3. om ingen är intresserad av Doris och kölistan är för lång, skaffa en ny kompis åt henne och behålla henne.

Men vi har haft turen på vår sida och i eftermiddag (om allt går som det ska) så flyttar Doris hem till den lokala frisörskan som redan har en grupp marsvinshonor! Hurra för Doris! Hon har vart ensam i två nätter (2 och 1/2 dag), äter som hon ska så hon verkar inte ha blivit alltför deprimerad av att vara ensam. Även om hon inte är framme och pratar lika mycket som innan. Hon tigger inte ens mat lika mycket och ivrigt längre. Men idag ska det ändras på! Är så glad att hon ska få komma till en ny marsvinsfamilj. 

 

 

Fina bästa Doris!   

 

Annars jobbade jag långdag igår och direkt jag slutat så for vi omkring och hämtade folk och skjutsade dem runt hela Sverige innan vi hämtade mamma och moster på klubben och körde hem dem till Tillhed för överraskningsmiddag till mamma ära då hon fyller 50 år idag!

Det blev lyckat med god mat och krossad tårta, massa kort och blommor! 

Åkte hem ganska tidigt eftersom att jag var så trött efter att ha jobbat och somnade nästan framför tv´n innan morbror ringde och ville ha skjuts hem igen.

 

 

 

Som jag också tidigare skrivit så har den lilla kaninan rymt, det hade hon gjort igår kväll också så idag har vi vart ute i kaninhagen och röjt bort ännu mer snö samt satt upp en bättre "dörr" in till hagen som hon förhoppningsvis inte ska kunna ta sig förbi. Jag misstänker att hon dragit nytta av de små hålen som blivit på sidorna om bärnätet som vi använt som "dörr" tidigare. får väl se om hon håller sig på rätt sida om staketet idag!

 

FÖRE

 

EFTER

 

Av Pernilla - 8 februari 2015 10:18


Sitter i skrivande stund och väntar på att min kära ska komma hem från en helg med nattjobb från mora och han har förhoppningsvis med sig lite frukostattiraljer så att jag hinner äta lite innan pappan kommer och plockar upp mig för en liten visit hos farmor.

Var nyss ut till kaninerna och gav dem frukost samt satte upp luckan så att de kan spendera dagen i snön. Solen ligger framme och den kändes varm, det kändes behagligt i luften och jag hoppas på att graderna tänker stiga lite så att det kanske kan få bli lite takdropp. Fåglarna kvittrade i träden och susade runt foderautomaterna. Idyll.

 

 

Av Pernilla - 4 februari 2015 14:56


Hörde för en stund sedan från B som befinner sig i Mora med grisarna då Sally vart på undersökning hos veterinären där och domen lyder som följer. Knölen i juvret verkar vara en tumör som behöver opereras bort. (jag ska alldeles strax promenera till jobbet, därför som jag inte är med i Mora)

Och eftersom att de inte har utrustningen för narkos på smådjur så får vi åka till Falun för att operera.

Och det här kommer ju väldigt lägligt då det är en massa jäkla krångel med bilar som måste fixas till och besiktigas om och en massa annan skit. Men det är inget annat att göra än att fixa det här för lilla Sally. Det är bara så himla frustrerande att en massa annat ska krångla och ta en massa tid.. För det första måste bilen fixas innan det ens går att åka iväg så så fort det är gjort så är det bara att ringa Falu-djursjukhus och boka tid för operation. Och det är bäst för alla inblandade att det här går undan! Blev iaf en aningens lättad över att operationen inte verkar ska gå på mer än 2-3000 :- så då räcker nödkassan som är tänkt till sånt här.

Har iaf städat lådan tills att de kommer hem lite senare och nu är det egentligen inget annat att -göra än att dra på sig kostymen, ta ett djupt andetag och knata ner på byn för att dra mitt strå till stacken.

 

so long

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se