Idag när jag hade kassatjänst kommer det in två damer (50+ kanske, skitdålig på att gissa ålder). De kommer till kassan och lastar upp sina varor och när dam1 är färdig och börjar packa är det dam2´s tur att betala.

Dam1 - Men vad mycket godis du köper! Skäms på dig!

Dam2 - Ska du säga! Jag köpte ju så lite.

Dam1 - Man kan inte hålla på och äta sådär mycket godis om man ska vara snygg! (!!!!?)

Dam2 - Jag skiter faktiskt i hur jag ser ut, jag behöver inte vara snygg för jag ska inte ha någon ny karl.

Äter en godis är en automatiskt tjock? Och är en tjock då är en ful och kan inte få några karlar? För smal är det enda som är fint. Eller är det jag som missuppfattar?

Jag blir så trött på sånt här skitsnack! Bara för att en har många kilon + så är en inte automatiskt ful. Jag vet en massa större kvinnor som är hur fina som helst.

Och varför måste vi vara så "fina" hela tiden? Varför kan vi inte bara få vara hur fan vi vill och må bra över det sen utan att behöva känna en massa skuld och press på att bli smala? Fy fan för alla skitideal som finns.

Och sen kan jag ju börja fundera vad det är för karlar som bara bryr sig om hur kvinnan ser ut. Är det inte viktigare hur hon är? (och ja, utseendet är det första en ser och spelar ju en viss roll, men vad fan!) En sån karl skulle då jag inte vilja ha. PUNKT.

Dagen hade kunnat starta bättre känner jag..

Vaknade 2-3 minuter innan väckarklockan av en dröm. Lite postapocalyps-tema och det har jag inget problem med. Problemet ligger i en liten "scen" inuti där B och en barndomskompis figurerar. Grejen är att jag ända från början i mitt förhållande med B har haft återkommande drömmar om att han är otrogen mot mig eller att han vill vara otrogen mot mig. Och allra allra oftast sker det mitt framför ögonen på mig. Nuförtiden 99 gånger av 100 är det barndomskompisen som han är eller vill vara med. Och när jag vaknar gör det så ont i hjärttrakten och jag skulle enkelt kunna börja gråta. Det känns helt verkligt fast att det bara vart en dröm. Det är ju enkelt att börja spekulera i varför jag drömmer de här drömmarna som återkommer lite då och då men med ett nytt scenario varje gång. Och den enklaste skulle väl kunna vara att jag har jättesvårt att lita på män(niskor), ja t.o.m B fastän han inte förtjänar det då han aldrig gjort något för att förtjäna det. (Men det är något som hänger med sedan barnsben och hur jag än försöker kan jag inte sluta)

Jag är ju tydligen rädd för att han ska vara otrogen men han har ju vad jag vet inte vart det eller haft tankar på att vara det på riktigt. Och vi har en väldigt öppen kommunikation där vi är viktiga med att vara ärliga mot varandra.

Och varför är det just hon varenda gång?

Jag vill inte att det ska vara så här, jag har ingen lust att drömma sådana drömmar för det är bara jobbigt och än värre var det i början när känslan dröjde sig kvar hela dagen.

Vad är mitt problem?