Misstänker att jag fortfarande känner av lördag kvällen, två dagar efter.. Är alldeles vimsig och så trött.

Är det kanske för att det är så grått och ruskigt? Känns som att jag skulle kunna sova hur mycket och länge som helst om jag tillät mig själv att göra det.

Vid 12.30 ringde Maj och så var det bara att dra på sig paltorna och knata ner på byn för att möta upp henne för en tur runt Vindförberg. Fast baklänges, åt fel håll alltså.

Gick rätt lugnt, främst för att jag sa åt henne att gå först så att hon fick bestämma farten. :P

När vi kom i ungefärlig höjd med Campingen på andra sidan sjön var det något som lät uppifrån Vindförberg eller på andra sidan Vindförberg och jag tänker tro att det var en drake. Det lät iaf som hur jag skulle föreställa mig att en drake låter. (egentligen var det säkert två träd som gnussade mot varandra i den hårda blåsten men jaja)

Vattenpaus mitt emot kyrkan på en bänk där vi också hetsåt varsin saffransbulle med mandelmassa som Majsingen hade tagit med sig. Drack vatten så att jag senare fick håll och hetsen berodde främst på att det blåste isbjörnar på den sidan Vindförberg.

Sen fortsatte vi iaf ut till Skoludden och så vidare ner på samhället igen innan vi skiljdes åt vid järnvägen. Och nu ligger jag hemma i sängen på magen och känner mig nöjd med mig själv. 5,02 km blev det. Inte den längsta promenaden kanske men det känns ändå skönt.

Skrev igår att jag hade en monsterdisk att ta hand om men som det känns nu så skiter jag i den och ignorerar den till i morgon ist.

Orkar inget sånt idag.

Spjälsängs-buren.

Taket står framför där..