Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Pernilla - 2 april 2015 15:52


Igår morse började dagen med en sväng ner till Rättvik och VC där jag fått tid för att träffa en diabetessköterska.

Vi satt länge och bara pratade, hon kollade känsel och puls i fötterna (inga problem där). Hon ställde en massa frågor om mig och medicinen jag äter, hur det gick att sticka sig själv i fingrarna och kolla blodsocker. Hon gick igenom blodsockerapparaten jag tog med mig och kollade historiken på mina resultat och såg att det har börjat gå lite neråt trots att jag bara ätit medicin i 3 veckor.

Det blev lite snack om kost men inget om motion och det verkar som om jag gör "rätt" i hur jag äter just nu. Den här synen på kost öht är ju lite förlegad i svensk sjukvård och jag vet ju att om jag bara skulle äta ren LCHF så skulle mitt blodsocker gå ner och stabiliseras mycket mycket fortare än om jag äter som jag äter nu kombinerat med tabletterna. That´s a fact! Det är bara det att jag är så less på LCHF. Det funkar ja, men det blir så in i bomben tråkigt att bara äta en massa fett och inga kolhydrater alls. Jag fullkomligt älskar kolhydrater! Pasta, ris, potatis (visst den är långsam så den är bättre än andra kolhydrater) och ljust bröd bara för att ta några exempel är bland det bästa jag vet i matväg! Ett riktigt ljust och fluffigt franskabröd är ju det godaste som finns med en redig klick bregott och en skiva skinka. Jag tänkter truga på med hur jag äter nu ett tag till iaf, bara för att se så att blodsockret verkligen går neråt fast att jag äter som jag gör nu. Som jag tidigare skrivit har vi gått över till fullkornsspagetti och det funkar ju att äta som substitut för ljus, god pasta.

Och ändå blir jag lite otålig. Som det lät på diabetssköterskan så kan det ta upp till 8 månader innan mitt blodsocker har blivit tillräckligt lågt för att jag ens ska få genomgå en operation.. Det känns så surt att jag som redan väntat länge nog ska behöva vänta ännu längre.. Så bara med tanke på det så skulle jag kunna överväga att köra LCHF ändå, bara för att få det gjort.

Efter allt pratet kopplade hon på mig blodtrycksmätarmojängen och lämnade rummet med det medtagna kissröret och var nog borta i nästan 10 minuter. Blodtrycket mättes till 127/95 vilket betyder att undertrycket är lite för högt. Det ska tydligen ligga på 90 för att vara "normalt". Men jaja. Det var ju betydligt lägre nu än vad det har varit.

Resultatet på urinprovet visade att det inte längre fans något socker i urinen vilket betyder att tabletterna gör vad de ska och funkar.

Jag fick i uppgift att föra "dagbok" där jag ska mäta sockret 4 ggr utspritt över dagen för att få fram en kurva på hur sockret ligger till.
Fick också en tid för att komma tillbaka i Maj då de ska ta ett långtidssocker och se om det har minskat något. Det senaste långtidssockret som mättes på mig låg på 98. Det är nästan dubbelt så mycket som ett "normalt" värde som är 50. Så det finns ju en del att jobba med.. 

 

När vi kom hem från Rättvik la vi oss i sängen och sov någon timme då ingen av oss sovit något vidare bra under natten och när klockan sedan närmade sig 15.15 hoppade vi in i bilen och for på husvisning.

Blev rätt överraskade när vi upptäckte att det inte bara var vi som skulle kika på huset och blev genast en gnutta orolig över att det redan är flera som är intresserade. Kändes inte så bra faktiskt. Det är bara att hoppas att ingen av dem som var där är seriöst intresserade.. Det sista jag har lust med är budgivning.. Kan vi bara få köpa det där förbannade huset så att vi kommer härifrån nån gång?! Är det för mycket begärt?!

 

Annars väntar jag på en tid till Ögonmottagningen på Mora Lasarett där de ska fotografera ögonbottnen? Och kolla hur blodkärlsen i ögonen ser ut. Jag har ju den senaste tiden fått lite dimsyn till och från och det hänger ju ihop med blodsockret.. 

 

Idag är jag ledig och B ligger i sängen och snarkar efter nattjobb. Kikar på lite serier och ska väl ruska liv i honom snart.

So long!

Av Pernilla - 1 april 2015 13:22



         

Av Pernilla - 29 mars 2015 14:00


Uppriktigt sagt vet jag inte när jag hade så trevligt sist som jag hade tillsammans med tjejerna igår kväll/natt.

Kvällen började med att jag och E anlände till Östanvik där jag ganska omgående blev upphånglad av Chihuahuan Hugo (det sötaste jag sett i princip) och som sedan resten av kvällen satt och pussade och tvättade mig på både händer och armar.

Badtunnan stod redan på uppvärmning och efter att ha hämtat in några korgar ved slog vi oss ner vid middagsbordet där förrätten redan var framdukad. 

En välkomstdrink serverades och jag hade aldrig tidigare ens smakat strawberry daiquiri men jösses så gott det var!

Vi pratade en stund och högg sedan in på förrätten som bestod av en prydlig skapelse gjord på vitt bröd, räkor, en ihoprullad laxbit, ishavssallad (?) med dekoration i form av dillkvist och citronskiva. Riktigt gott!

Vi pratade mer, skrattade och sedan blev det dags för varmrätten som var någon form av griskött, direkt från den egna gården och till var det potatisklyftor, sparris, rödlök i lotusblommaform och tre olika sortsers kalla såser! Otroligt gott! Köttet var så mört och saftigt och smakade heeelt fantastiskt!

Vi drack lite mer och fortsatte att prata och skratta. Kommer inte ens ihåg när jag skrattade så mycket sist!

Blev alldeles svettig och antagligen högröd i ansiktet av att skratta så mycket och det tog inte lång tid förrän käkmusklerna värkte av att vara konstant formade i ett leende.

Efterrätten instog kl 23.30 om jag inte minns fel och den bestod av en "chokladskål" som C och L hade skapat genom att doppa en ballong i choklad och sedan låtit stelna. I den serverades det vaniljglass, frysta hallon, riven vit choklad, någon form av sirap (hallon om jag minns rätt) som hade köpts på Saluhallen i Orsa, chokladsås och kålasås. Diabetikern i mig grinade och det sockerberoende monstret hurrade! Vi fortsatte prata och dricka och efter att ha dragit i mig en dubbelshot Jäger som får rakt upp i huvudet gick vi ut för att känna på vattnet i tunnan. Det var en aningens för hett så efter att ha fyllt på med lite kallvatten så hoppade vi i.

Jag är frälst! Måste inhandla en badtunna när vi har köpt hus! Så otroligt mysigt att bara sjunka ner i det varma vattnet. Känslan går nästan inte att beskriva!

 

Kl 01.45 kom chauffören och det blev dags för mig och E att åka hem. Tror att jag kom innanför dörren vid 02.45 och ramlade i sängen kort därefter. Kikade lite på en serie tills ögonlocken blev alldeles för tunga och somnade nog nästan direkt.

Blev inte så hemskt många timmars sömn och vid 9.30 var jag uppe igen.

Är rätt trött och tung i huvudet nu och väntar i skrivande stund på pizzan som gottar sig i ugnen.

Blir soffdag idag! 

 

Hade iaf otroligt trevligt igår! När en som jag är ensam ganska mycket, eller ja iaf inte träffar vänner så ofta är det värt så mycket med en sån här kväll! Jag kommer leva på den så länge! Innan vi åkte igår pratades det redan då om att göra om det snart! Och det vill jag väldigt gärna. ^___^ 

 

Av Pernilla - 26 mars 2015 18:03


Fullkornspasta har vart lite av en skräck för mig. Likaså fullkornsris, det är ännu värre!

Det spelar ingen roll hur länge en kokar fullkornsris för när det är "färdigt" så är det fortfarande hårt och jag inbillar mig att det liksom krasar mellan tänderna. Huga!

Men eftersom att jag som diabetiker har blivit rådd att inte äta snabba kolhydrater så hamnade ett paket fullkornsspagetti i kundvagnen vid vår senaste tvåveckorshandling och idag var det dags att använda den.

Det var ju helt okej, lite som jag minns det faktiskt. Men jag har förut upplevt det som om annan fullkornspasta (typ skruvar och liknande) inte heller blir riktigt mjukt när det har kokat i den rekommenderade tiden. Men spagettin var bra! Jag är lättad på nåt vis och det kommer inte kännas tråkigt eller jobbigt att fortsätta med det. Jag är ju en pastaälskare av rang så jag har gruvat mig lite inför att bara äta fullkorn från och med nu.

Nästa kanske vore att ge sig i kast med att prova riset igen också.. läste om något som heter svartris, är det någon som har provat det och kan tala om hur det är att äta? Om det fortfarande är stenhårt även efter kokning?

 

Idag har vi tagit en sväng ner till Rättvik för att jag skulle få hämta ut min nya diabetesmedicin som jag ska ta som komplettering till den första jag har. Blev så otroligt dålig i magen av den första när jag åt två sådana piller om dagen att jag istället fick dra ner och bara ta en istället. Så nu ska jag alltså ta en av vardera. Hoppas att det ska funka bättre iaf och att jag får behålla maten jag stoppar i mig!

 

Efter apoteket blev det ett snabbstopp på systemet där jag köpte några flaskor cider i olika smaker som jag inte provat förut. Ska på tjejkväll på lördagen och tänkte att det kunde vara bra att ta med sig något att dricka då.

Ska bli trevligt! Har hört att det blir någon form av mat, dryck och en massa babbel och kul. Ser fram emot det!

Känns bra att inte vara en ensamvarg precis hela tiden och faktiskt komma bort lite och träffa folk!  

 

Ikväll flyger jag solo då min kära alldeles nyss dragit iväg på nattjobb, har plockat fram lite räkor ur frysen som jag tänkte kalasa lite på senare ikväll. Inte krav denna gången men det får gå ändå.

Tro om jag ska dra igång lite serie nu och inta liggläge på soffan. Har vart otroligt trött idag med en segdragen huvudvärk på det från att jag slog upp ögonen i morse.

Vet inte vad problemet är men vanliga värktabletter som Alvedon och Ipren funkar inte lika bra på mig längre. Funkar dåligt mot huvudvärk och inte alls på mensvärk. Men jaja, vad är väl en bal på slottet?

 

TJosan!

Av Pernilla - 22 mars 2015 15:52


Jag sitter här och drömmer lite.. Eller, i ärlighetens namn har jag nog drömt om det ett tag faktiskt. Länge t.o.m

Det jag ser fram emot mest efter magoperationen (om det nu blir någon) är att få lära mig rida.

Jag har innerst inne vart en "häst-tjej" så länge jag kan minnas. Jag kommer ihåg när nästan varenda tjej i min klass började ta ridlektioner hos en familj som hade ett helt gäng Shetlandsponnys uppe i Arvet.

Jag ville också, ville inget hellre än att få mocka, borsta och slutligen rida. Men det hände aldrig. Jag kommer ihåg hur mycket jag tjatade på mamma om att också få gå på ridlektioner tillsammans med de andra i klassen men det var blankt nej. Jag kommer inte ihåg hennes anledning till att jag inte fick men jag kan tänka mig att det antingen hade med pengar eller hennes egen rädsla för hästar att göra.

Istället prenumererade jag på Pollux i en herrans massa år och fick på så sätt iaf lite utbyte i mitt hästintresse.

Jag kommer också ihåg att redan när jag var riktigt liten och vi var och hälsade på min yngsta brors farmor vars karl hade travhästar så var hagen det första stället jag sprang till. Att bara få stå där och hänga och titta på hästarna som förnöjt gick runt i hagen och betade gräs, snärtade med svansarna och frustade i tid och otid var de största någonsin. 

Kanske kom de ibland fram om jag lyckats tigga till mig någon sockerbit eller lite hårdbröd och att få klappa den mjuka mulen och titta in i de stora bruna ögonen. När jag fick hjälpa till att leda in dem på kvällen eller när R kastade upp mig på ryggen på en av dem och jag fick "rida" in i stallet! LYCKA!


Åren gick och en av mina styvsystrar (det låter så fult för jag ser dem mer som riktiga syskon) började ta ridlektioner i Orsa där vi bodde varannan helg då pappa var tillsammans med deras mamma. Jag var grön av avund och följde med till stallet och tittade på varenda ridlektion som jag kunde följa med på. Det var så roligt att få sitta på läktaren och titta när de gjorde sina övningar! Hästarna var ju så fantastiskt fina! Jag försökte övertala båda mamma och pappa om att jag också ville börja där men det blev nej den gången också. Mest pga avståndet hem om jag inte minns fel. Kan ju återigen ha handlat om pengar också.

 

När jag gick i 9an i grundskolan praoade jag på Rättviks-travbana där jag fick mocka, åka ut och träna hästar tillsammans med en riktig travkusk och tillsist också rida. Jag kunde inte bry mig mindre om att jag luktade stall/häst/bajs på bussen hem. Lycklig!

 

Sen började jag gymnasiet och träffade min bästa K! Tänk dig lyckan att börja i en klass tillsammans med en tjej som har hållt på med hästar i princip heeela livet! Och att få bli hennes vän! Hon hade islandshästar och tillsammans med henne fick jag följa med på flera tävlingar där hon red. Vi sprang över till hennes granne och lånade hästar och så red vi! Jag var ju i himlen! Det stannade inte där utan vi praktiserade på ett stall/ridskola där vi också fick rida på arbetstid! Kunde det bli bättre? 

 

Sen när gymnasiet tog slut så tappade jag också mitt hästintresse lite då vi under omständigheter föll ifrån varandra under alldeles för många år. Så jäkla onödigt och nu fattar jag inte ens varför det "gjorde slut" mellan oss. Det hade ju inte ens något med oss två att göra.

Haha! Nu låter det som att jag bara blev vän med henne för att hon hade hästar men det stämmer inte. Det visste jag inte ens från början. Jag blev vän med henne för att hon är min själsfrände. Hon är den absolut bästa människan jag någonsin lärt känna och vi är lika i så mångt och mycket att det nästan är lite läskigt. Vi behövde oftast inte ens använda ord när vi komminucerade med varandra. Det räckte med en blick så förstod vi ändå.

 

Men vad var det nu jag ville säga med det här inlägget, vart var det jag skulle komma? Jo!

Jag vill lära mig rida igen! Och drömmen jag har då är att på sommaren få rida till Ärteråsens fäbod och sova över där!

Jag kan inte tänka mig något mysigare eller mer värt än det! Det är så otroligt vackert där uppe!

 

Är det någon som vet hur det funkar med Ärteråsen, får man "låna" stuga där och övernatta?

En annan sak jag också skulle vilja göra 1 vecka på sommaren är att få vara där och vakta kor! Gud så härligt!

Problemet är att jag inte hittat någon som skulle vilja göra det tillsammans med mig. Själv går det ju inte då jag inte har något körkort. Jäkla skitkörkort!

 

Men det var det. Jag fortsätter drömma ett tag till.. 

 

       

Av Pernilla - 19 mars 2015 10:23


Nu är jag ledig i 5 härliga dagar! Det ska bli så skönt utan en massa måsten och att bara kunna slappna av och göra det som jag vill!

Jag började dagen med att städa hos kaninerna, ge dem lite frukost och lite äpple innan jag gick in och gjorde mig själv lite frukost.

B har dragit på jobb och jag har precis kikat på ett avsnitt serie.

Det var meningen att lillebror J skulle komm med bussen hit idag och att vi tillsammans skulle åka till Orsa med pappa och hälsa på farmor men pappa hörde av sig tidigt i morse och talade om att farmor ligger sjuk.

Så typiskt när allting för engångsskull klaffar för alla så skiter det sig iaf. Tråkigt.

Så J blir hemma i Rättvik och jag följer förmodligen med pappan till Orsa iaf då han ändå måste åka dit och hämta post, om magen är lite mer stabil idag vill säga.

 

De senaste två dagarna har varit fördjävliga. Allt jag stoppat i mig har runnit rakt igenom och jag vet inte om det beror på tabletterna som har den biverkningen eller om det är något annat som spökar. Det har vart helt extremt iaf så igår blev jag t.o.m hemma från jobbet. Jobbade förvisso bara varor men ändå.

 

Annars idag ska jag försöka mig på lite hushållssysslor bara och vänta på att min kära ska komma hem!

I helgen jobbar han nämligen natt 2 dagar i rad så jag blir själv här hemma. Kanske skönt förvisso men det här är så typiskt! Våra scheman har gått helt emot varandra den senaste månaden. När han var ledig har jag jobbat och tvärtom. Och det är inget vidare roligt!

 

Hejsvej!

Av Pernilla - 16 mars 2015 08:33


Jag vet inte riktigt vad jag tycker om min nya trend att vakna 6.30 på morgonen.

Helst när jag som idag är ledig och kan sova lite längre om jag vill.

På ett sätt är det skönt, som jag tidigare nämnt, att få många ljusa timmar och ska jag verkligen bråka med kroppen om den känner sig nöjd med 7 och 1/2 timmes sömn? Nej, jag får väl kanske vara glad istället att jag inte längre ligger till kl 10 på dagarna. 

 

Som sagt är jag ledig idag och vädret ser ut att hålla i sig. Jag funderar på om jag ska ge mig ut en sväng med kameran och se om jag kan få till några foton. Jag och min mor har pratat på att gå en sväng samt käka lunch på Bageriet men vi får väl se om hon har tid att avsätta 2 timmar för mig mitt i all packning. Jag hoppas det då jag vill komma igång med promenerandet igen! Och det känns så mycket roligare och enklare om jag slipper gå själv.

 

B har dragit på jobb och blir borta hela dagen ända till kvällen. Han fyller år idag och jag funderar på om jag kanske ska ta en sväng till affären och köpa något gott och göra finmiddag till honom.. men har förtillfället lite idétorka.. Jag är inte så hemskt bra på det här med köttbitar. Riktigt sällan som vi gör mat av fina köttbitar, främst för att vi inte kan kanske :P

Men vi får se.. 

 

Alla tabletterna intagna iaf och idag ökade jag dosen på diabetesmedicinen till en hel tablett istället för en halv. Det är tydligen lätt att bli dålig i magen av sagda tablett och doktorn tyckte att jag skulle börja med en halv men eftersom att jag inte märkt av den märkbart så tänkte jag att det var lika bra att öka på och prova medan jag ändå är ledig och har all tid i världen att sitta på skithuset! Haha!

 

Smell ya later!

 

 

Av Pernilla - 15 mars 2015 10:47


Jag har lyckats med den ädla konsten att vakna tidigare och tidigare om mornarna!

Idag slog jag upp de blå redan 6.30 ungefär och har efter det inte kunnat sova en blund till.

Det var väl inget mer att göra åt det så jag for ur sängen vid 7 och började med morgonbestyren som nu för tiden består av att sticka mig i fingret och kolla blodsockernivån, stoppa i mig några tabletter och sedan stoppa i mig lite frukost.

Vid niotiden hoppade vi in i bilen och for en liten sväng till Östansjö då jag hört rykten om att allehanda vårfåglar dykt upp och blev väl en aningens besviken när jag upptäckte att det bara var svanar och canadagäss som slagit sig till ro på en åker.

 

 

Otroligt missnöjd med bilden.. 

Fåglarna var alldeles för långt bort så objektivet klarade inte av att få någon bra skärpa på dem och så fick jag inte till den riktigt i bildredigeringsprogrammet heller och svanarna lyyyyser vita.. 

Men det var den enda jag hade lust med nu så då fick det bli den iaf.

 

Till kl 10 var vi hemma igen där jag hoppade av och B for vidare mot jobb. 

Jag har nu gjort lite tidig lunch som jag har stoppat i mig och nu är det väl inte mer än att vänta på att få knalla ner till arbetet.

I morgon är jag ledig och sen har jag två arbetsdagar till innan jag tar "långledigt" i 5 underbara dagar! Det ska bli så fantastiskt skönt och jag hoppas verkligen att vädret tänker stanna tills dess!

 

 

My love.

 

Skapa flashcards