Som synes i inlägget här innan så tog jag och B en biltur i regnet. Mest för att jag tjatade och för att det är något speciellt med att åka bil i regn. Det har jag alltid gillat! Det gör inte han som tydligen är rädd för vattenplaning.

Hursomhelst. När vi åkt i ungefär 30 minuter och båda varit tysta en stund, filosoferat på varsitt håll, så börjar han prata om mig och körkort. Precis vad jag suttit och fantiserat om under tystnaden.

Med ett körkort i bagaget skulle allting bli så mycket enklare för oss. Vårt husletande skulle inte bli så centralt fokuserat utan vi skulle kunna söka oss lite längre bort än i vår direkta närhet. Och dessutom friheten som det lilla plastkortet skulle innebära för mig, det sista steget för att bli helt oberoende av någon annan.

När vi skrev in oss på körskolan för många år sedan var min plan redan då att ta körkort för endast automatbil. Det känns bekvämt och jag inbillar mig att jag skulle kunna ta kortet snabbare då med tanke på att en sådan bil inte kräver lika mycket koncentration på pedaler och spakar och what not så att jag kanske skulle kunna få iaf körningen under kontroll rätt snabbt.

Det är vad jag har velat och vad som har känts rätt för mig hela tiden. Det här vet han för det har vi pratat om otaliga ggr förut.

Men ändå så kommer det.. "Du kommer inte få köra den här bilen då.." "Tänk om du skulle få lov att byta jobb och så har det nya jobbet firmabil som du måste köra.." "Det känns så onödigt att bara ta ett sånt kort, vad gör du om bilen skulle gå sönder..?" och sådär höll det på om och om igen. Istället för att peppa mig och försöka få mig taggad på att ta ett körkort så ska den lilla lilla gnistan jag har för att ens vilja ta körkort kvävas. Det ska klagas och klankas ner, vara så negativt som möjligt. Varför? för att jag inte ska vilja ta körkort?

Det var samma sak när jag innan sommaren kollade på blocket efter en automatbil att köpa för att ha att övningsköra i och för att sedan ha när kortet väl var taget och jag visade en annons för pappa när han också började. "Varför tar du inte ett "riktigt" körkort på en gång för?" Hur kan det vara så svårt att vara glad över att jag faktiskt vill och vara lite positiv istället för att ge ifrån sig en massa negativitet? Då har jag ju istället noll lust att göra någonting åt det.

Vill jag bara köra automat så skiter väl jag i att jag inte får köra en manuell sen? Är ett körkort för automat inte ett riktigt körkort, nåt som är lite sämre? Om jag inte skulle känna mig nöjd sen med att bara få köra automat så är det väl bara att jag kör upp med manuell också.

Jag blir så trött på alla arslen. Var lite glad för att jag vill öht för fan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...