kackmarie

8 februari 2013 19:43

Jag kan bara säga att jag känner igen mig så väl i allt du skriver. Precis dom tankarna har jag oxå. Och känner.
Att du sen går o funderar på en GBP är strongt! Jag tror inte jag skulle våga det är jag rädd. En eloge till alla som gör den!

Stor-Pernilla

8 februari 2013 22:27

Du är fantastisk vilken "storlek" du än må komma i men du är värd att slippa tänka negativa tankar om dig själv att vara nöjd och bara leva fullt ut och ärmlöst! Go Pernilla

sandra

12 februari 2013 17:35

Vet hur det känns.. När jag var större så önskade jag att inte sommaren fanns, ville inte visa mig i bikini, bära shorts, ha linne eller något annat som var tajt eller som skulle visa upp hur fet jag faktiskt var. Det var extra jobbigt då jag visste att en gång i tiden så har jag varit normalviktig men att nu hade jag förstört min kropp och kunde lika gärna gömma mig i ett hörn och skämmas.
Jag hade ett bmi som visade att jag hade fetma, behövde bara gå ner 5kg för att bara vara överviktig.. BARA överviktig, fortfarande fet och ohälsosam alltså. Men jag har lyckas att gå ner 16kg och ska gå ner mer. Jag vet hur svårt det är att gå ner i vikt men vill man verkligen så kan man. Det tog dock 2 år för mig att förstå HUR jag skulle göra för att gå ner i vikt. Jag önskade ett tag att jag var större så att jag skulle få göra en operation eftersom att jag var så lat. Nu menar jag inte att dom som gör en GBP är lata, för har man kämpat så kan det vara sista utvägen eller som en hjälp på traven, men JAG var lat och min ända väg till att bli smal och hälsosam var att träna och äta rätt.

Jag tycker att du ska försöka själv att gå ner i vikt innan du gör en operation. Det är ju bättre att försöka äta hälsosamt och träna än att göra en operation. Har läst att du har försökt, men hur länge och hur mycket vilja hade du? Jag vet att man ger upp lätt för att man inte ser jätte resultat på en vecka, men man måste fortsätta för när det har gått 2 månader så är man glad över att man inte gav upp. Men du ska självklart göra en operation om du verkligen har försökt att gå ner i vikt och inte lyckats och om du känner att du behöver den.

Själv har jag försökt med allt.. svälta, dieter, bara 200kcal om dagen, ätit piller men inte funkade det. Men nu har jag lyckats att komma på rätt spår. Ett tips är att räkna kcal, ca 1500 kcal eller mindre om dagen är bra om man vill gå ner i vikt. Om man tränar så går det fortare och man får en snyggare kropp. Man ska inte heller bannlysa godis och annat onyttigt för då kommer man äta större mängder, för man kan alltid äta det på helger men i en måttlig mängd. Jag skulle kunna göra en lång lista över massa tips. Ska sluta skriva nu med, ser att jag har skrivit en hel bok här snart haha :)
Men jag hjälper gärna och ger tips på mat och träning. Du får väl slänga in en kommentar här eller nått :P

Pernilla

12 februari 2013 20:04

Hej och tack för din kommentar! :D

Enda gången jag har varit "normalviktig" var under en tid i klass 4 eller 5. Innan och efter det har jag alltid varit överviktig.
Jag har provat allt från att sluta äta efter kl 18, olika pulverdieter (Cambridge, Nutrilett, Naturdiet), jag har haft kontakt med dietist där jag fick råd om hur jag skulle äta osv, LCHF har jag också kört och en gång beställde jag också piller från internet för att prova, vilket jag aldrig gjorde då de åkte i soptunnan ist.
På både Nutrilett och LCHF har jag gått ner 12 kg som mest innan det tar stopp och jag står stilla igen. Tröttnar och börjar äta vanlig mat vilket leder till att jag går upp de 12 kilona och gärna några till.
Jag har alltså kämpat med övervikt (eller extrem fetma som mitt bmi säger nu) större delen av mitt liv.
Jag har kommit till en punkt där jag inte orkar kämpa på egen hand längre, allt känns hopplöst och motivationen finns inte kvar.
Jag är en sån som älskar att promenera men som det är nu finns ingen lust eller ork till det.
När jag var några år yngre gick jag och dansade för att få röra lite på fläsket och det var super roligt! Men efter ett tag så sa mina knän ifrån, jag var alldeles för tung för att studsa runt på det viset.
Jag vill ha energin och orken att röra på mig på riktigt, det finns så mycket som jag skulle vilja prova på men som jag varken vågar (pga att jag är så stor och helst inte vistas ute bland folk) eller inte har energin till.

Och jag är väl införstådd med att GPB bara är ett verktyg och att det krävs väldigt mycket av en själv, men för mig tror jag att det är vad som behövs för att komma vidare. =)

Lycka till med din egen nedgång! :D

sandra

13 februari 2013 13:59

Jag har aldrig testat LCHF. Jag tror inte på den dieten, att den kommer att hålla i längden. Känner några som har ätit LCHF och dom har gått ner massa i vikt men.. dom som har börjat äta vanligt igen har fått tillbaka kilorna och lite till. Jag tänkte börja äta LCHF förut men sen så kom jag på att jag förmodligen bara skulle få äta LCHF mat hela mitt liv då.. Jag kör på kaloriräkning istället för då kan jag äta vad jag vill t.ex: ris, frukt osv. Sånt som man inte kan äta om man kör LCHF.

Förstår att du inte har någon ork eller lust längre att försöka när du inte får de resultat som du förväntar dig att få. När man har försökt med olika metoder, som du har gjort, och inget fungerar i längden så kan man behöva extra hjälp som en operation tex. Jag tycker att du tar ett livsviktigt beslut när det gäller operationen. Att du faktiskt verkligen vill förändra ditt liv istället för att ge upp och sedan må dåligt restan av ditt liv. Jag hoppas att du kommer att få göra operationen och att den blir lyckad, för då lovar jag att du kommer att känna att du har fått ett nytt liv och du kommer kunna göra de saker som du inte vela eller kunde göra innan. Jag har ju själv inte gjort någon operation men jag vet hur det känns när kilona försvinner, när kläderna blir för stora och jag vet hur glad och stolt man blir över sig själv när andra säger "vad duktig du är" och "vad smal du har blivit".
Så jag önskar dig ett lycka till! :)