Senaste inläggen

Av Pernilla - 19 juli 2015 15:47


Klockan var runt 14 när E blev avlämnad utanför min dörr och med sig hade hon påsar det klingade misstänkt om.

Vi satte oss i köket och lyckades smutta i oss 1 flaska Asti och 2 Mija på en sådär 3 timmar vilket betyder att vi tog det i lugnt tempo och även om jag inte blev berusad så kände jag av alkoholen i kindernas värme.

Vi pratade, skrattade, inspekterade trädgården och de tillhörande rabatterna jag svär så mycket om och fortsatte stoppa i oss Noblesse och smutta på drickat innan L och C kom med bilen och plockade upp oss.

 

Vi for mot Östanvik men vek av ner mot Östansjö där den första överraskningen skulle äga rum och svängde upp mot bondgården som drivs att C´s mamma och pappa (med familj).

Jag hade känt på mig att det skulle bli det här i flera dagar och blev såklart inte besviken när vi promenerade bort till hästarnas hage och gick innanför tråden. Jag har ingen aning om hur jag kunde misstänka det heller då jag inte hade fått fler ledtrådar än att jag skulle ha på mig tåliga kläder och gärna jympadojjor. Men det kanske räckte för att jag skulle fatta misstankar!

Vi skulle rida! Vi hinner klampa ut i den väldiga hagen och halka omkring i leran en stund innan vi tar oss bortåt där hästarna förnöjsamt står och smaskar gräs på en kulle. C fångar in en av hästarna och resten hänger på oss tillbaka mot grinden alldeles intill stallet då det börjar spöregna.

Vi tittade villrådigt på varandra en stund innan vi beslöt oss för att vänta och se om molnen skulle lätta så vi släppte hästarna igen och gick tillbaka till bilen.

Jag måste erkänna att jag blev en aningen lättad. Jag blev så fruktansvärt nervös över tanken att rida. Inte bara det att det är 12-13 år sen senast jag satt på en häst utan också för att jag inte känner dessa hästar alls, jag vet inte alls hur de är och vad de har för personligheter. Såklart också lite oro över att ens komma upp och tycka synd om den stackars hästen som skulle bli tvungen att bära på mig. Ugh.

Men ååh känslan att få stå där bredvid dessa kraftfulla djur på 800kg+ och smeka pannan och mulen. LYCKA!

 

 

 

Vi åkte iaf vidare till huset hos C där vi skulle vara och förrätten serverades i form av en brödskiva med gott kladd i botten, lax, räkor, rödlök, sallad och garnering i form av dill och citron. Otroligt gott!

 

 

 

När förrätten var uppäten åkte huvudrätten in i ugnen och vi satte oss vid bordet igen och pratade en massa, skrattade och hade allmänt trevligt.

Så fort jag kom innanför dörren så blev jag i vanlig ordning upphånglad av chihuahuan Hugo!

 

 

Den lilla sötbullen! Han ska gärna upp i knät och när han väl är där ska han överösa mig med sin kärlek i form av pussar i hela ansiktet. Gärna runt munnen (i munnen) och ner på och under hakan. Lilla hjärtat!

 

Vi gick ut en sväng så att hundarna fick göra ifrån sig och samtidigt fick jag kika på alla djuren de har uppe vid huset. Bla kaninerna, marsvinen, fåglarna, baggen och kycklingarna med tuppkam!

Fy vad jag önskar att jag hade fått växa upp som C och hennes syskon fått göra!

Jag skulle med glädje jobba på en bondgård och allt vad det innebär! Riktigt kroppsarbete till att börja med och det är väl att jobba på riktigt?

 

Vi gick in igen och det blev middag. Ugnsrostade potatisklyftor, rödlök och paprikaringar (?) till ett riktigt gott fläskkött med 2 olika såser och sparris. Så gott!

Medan vi plockade av bordet passade jag på att fota lite grann! Var ju såklart inte dummare än att jag tog med mig kameran!

 

   

 

Efterrätten intogs strax därefter och den bestod av en mjuk chokladkaka av något slag med en klick vispad chokladgrädde! Så mumsigt! Och alldeles alldeles lagom storlek.

 

 

L, C och Hugo.

 

Sen blev det dags för att hoppa i badtunnan med först en tur upp på övervåningen för att hämta en högtalare.

Jag har hört många gånger att det spökar i huset men eftersom att jag inte vart med om något där själv så är det kanske lite svårt att greppa. Men jag blev iaf ombedd att följa med upp och det gjorde jag så gärna! Vi tog trappan upp och högst upp i trapphuset finns en dörr så C öppnade och vi travade efter. Direkt jag klev över tröskeln och kom in i hallen uppe var det som att kliva igenom ett motstånd av något slag. Allting blev tungt, och håret på armarna ställde sig på ända. Vi fortsatte in i brorsans tvrum och ju längre vi gick ju "jobbigare" blev det. När vi klev in i ett litet rum innanför "tvrummet" så gick det en rysningen nerifrån ansiktet och upp i hårbottnen på mig. Den var så kraftig att det kändes som om allt hår på huvudet stod rakt upp. Det är svårt att förklara så att en blir förstådd riktigt men det kändes som om det var något nästan elektriskt. Det var alltså tuppskinn i hela ansiktet och upp i hårbottnen men mycket mycket kraftigare. Den känslan har jag vart med om 1 gång tidigare och det var under en sittning med ett medium, tror att jag beskrivit den känslan förut. Och rätt som det var så bara försvann det, det kändes som vanligt igen och inga mer rysningar.

Det var skithäftigt! Jag är ganska lättad över att jag inte såg någonting men det var så häftigt! När vi fortsatte att gå runt där uppe så for någonting i golvet i det lilla rummet där vi varit men ingen ville gå tillbaka och kika så vi tog med oss högtalaren och gick ner istället.

 

 

Sen blev det tunna! Har sagt det förr och säger det igen! MÅSTE.INVETSTERA.I.EN.BADTUNNA.NÄR.VI.HAR.HUS

Så underbart skönt!

Efter att vi setat i vattnet en stund kände E sig inte nåt pigg längre och hennes chaufför kom och hämtade henne, klockan var då kring 22.30 Vi andra stannade i tunnan i ungefär 1 timme till innan vi klev ur och satte oss i uterummet igen och fortsatte snacka.

00.30 kom min skjuts och jag packade ihop alla mina grejer och fick hjälp att bära ut det stora paketet jag fått och så åkte jag hem. Hade så trevligt igår! Och är så tacksam över att jag har så fina vänner!

Idag är jag inte så hemskt uppkäftig och även om jag inte blev full igår så känns det idag att jag druckit. Har haft ont i huvudet större delen av dagen och vart så hemskt trött att jag fick lov att ta en tupplur nu på eftermiddagen!

Men innan det kom svärmor och hennes karl hit med sin bruna labbevalp och drack lite kaffe samt lämnade en present till mig. ^_^

 

Jag är så tacksam över att ha så fina människor runt mig.   

 

 

 

ANNONS
Av Pernilla - 18 juli 2015 07:27


Så var den dagen här.. dagen jag fyller 30.

Hur känner jag inför det? Jag har ingen aning. Jag vill inte göra en grej av det, jag vill inte att andra ska göra en grej av det.

Måste det vara en grej? Kan det inte bara få vara som vilken annan födelsedag som helst som bara passerar obemärkt?

Jag har blivit förvarnad (för flera månader sen) att jag kommer att bli kidnappad av några vänner och blivit "lugnad" med att dagen kommer vara helt "anpassad" efter mig, vad det betyder har jag ingen aning om. Kanske att det blir en lugn dag som kommer likna någon av våra tjejkvällar. Det är vad jag hoppas på iaf för jag har ingen riktig lust att det blir något ståhej. På ett vis är jag lite rädd att de ska tycka att jag är tråkig som inte har någon lust med fest och firande men det är så jag är. Jag fick nästan lite panikkänslor igår när B satt och pratade om att det skulle vara "kalas" för mig för det är inte vad jag vill ha och förhoppningsvis inte vad det tänkt. Jag vill inte ha mycket folk och stim, det räcker med en handfull vänner och lite lugnt kul bara.

Och självklart har jag inte kunnat ta någon sovmorgon eftersom att min dygnsrytm är inställd på att gå upp tidigt och jobba så jag har vart vaken sendan 7 nångång och jag har ju ingen aning om hur länge denna dagen kommer att pågå heller.. kan ju bli spännande.

 

Men men. Tror att jag ska försöka stoppa i mig lite frukost nu och sen kanske krypa tillbaka ner i sängen och läsa ut boken jag håller på med just nu.

Aå får det bli och det kommer säkert en redogörning om hur dagen blev sen.

 

Todeloo.

 

ANNONS
Av Pernilla - 14 juli 2015 21:23


Igår satte jag stopp för de återkommande rackartygen kaninerna har för sig lite då och då, nämligen att gräva upp gräsmattan och driva mig till vansinne.

Jag har största förståelse för att det är något som sitter i märgen på dem att gräva tunnlar och göra hålor eller att gräva i jorden för att få svalka när det är varmt ute. Jag är egetligen glad att de gör det, det är sysselsättning för dem också att aktivera sig med grävning. Men jag kan inte gå med på att de gör det här, i en gräsmatta som jag inte äger.

Hade det här vart min gård så hade de fått gräva så mycket de bara orkade, men nu tillhör den här gården lägenheten jag hyr och jag tror inte att min hyresvärd skulle bli lika förtjust som jag över att gräsmattan är söndergrävd så därför kan Tess och Chibi nu titulera sig som innekaniner.

De bor nu i vardagsrummet på en "balkonggräsmatta" inramad med kompostgaller som mäter 2x1 meter, plus att de såklart får vara utanför sin lilla inhägnad och röra på sig på mattor som lagts ut strategiskt genom hela lägenheten.


Och tillsammans med min lillasyster som var här över dagen igår så tog vi ner deras hage och idag har jag sprungit fram och tillbaka över gräsmattan och skyfflat bort all sand och småstenar som de hade grävt upp. Fattar inte var all sand kom ifrån! Kunde inte hitta något hål där sanden måste ha kommit ifrån? Jag fattar inte..

Sen har jag också återanvänt några av kompostgallren från den gamla hagen och byggt en ny tillfällig rasthage där de ska få spendera några timmar om dagarna när någon av oss är hemma och kan hålla uppsyn på dem.

Jag vill ju fortfarande att de ska få tillgågn till att beta och suga i sig en massa d-vitamin om solen skulle behaga att kika fram.

Samtidigt känns det ganska bra att ha dem inne också, jag inbillar mig att Tess (hermelinen) ska bli lite mer sällskaplig och tamare om hon tvingas att vara runt oss mycket.

Dessutom blir det nog bättre att de är inne i vinter så att de kan fortsätta att vara rörliga och aktiva obehindrat och slippa kylan och snön.


Så idag beställdes faktiskt en riktig innebur till dem som skulle komma hem i början på nästa vecka. Det ska bli roligt! Jag har ju som jag tidigare sagts en något pervers förkärlek för gallerburar. De får gärna vara kromade. (den som beställdes var blå men det ska nog mätta mig lite det också :p)


I morgon är det dags för jobb igen och jag känner för tillfället inget speciellt när jag tänker på det. Det är ju ett nödvändigt ont och jag gillar ju mina kollegor, samt att jag börjar tidigt och slutar därför också tidigt. Och det gör ingenting!

 

Smell ya later!

 

 



Av Pernilla - 11 juli 2015 12:31



 

Av Pernilla - 9 juli 2015 11:00


Mitt humör och det gråa vädret stämmer rörande överens med varandra idag.

Jag är trött och lite småsur, främst för att jag jobbar rätt mycket och inte får så mycket ledig tid.

Det ska jag väl kanske vara glad över men när jag blir såhär utarbetad så är det svårt att vare sig känna tacksamhet eller glädje över det. Jag hoppas på att de här två dagarna kommer gå snabbt för när de är avklarade så blir jag ledig i 4 underbara dagar, nästan helt själv också då B jobbar "jobbiga veckan" som vi kallar den.

Vädret skiter jag blankt i hur det blir under de dagarna, jag kommer förmodligen hålla mig inne iaf med en bok.

Det skulle vara då ifall jag blir pepp på att rensa landen igen, om det är knottfritt denna gången vill säga.. 

Planerar inte ett drit iaf och det känner jag mig nöjd med.

 

So long!

Av Pernilla - 7 juli 2015 17:12


För en stund sedan låg jag i sängen och gick igenom underbaraclaras instagrambilder. Livet rent allmänt och en massa växthus/lantdjur/trädgårds-bilder och jag kände mig plötsligt pepp på att gå ut i landet och riva bort lite ogräs.

Tog med saxen ut och klippte bort det 30 centimeter höga gräset som växer alldeles vid kanten på rabatten där gräsklipparen inte kommer åt och det såg genast mycket trevligare ut.

Hann vara där och riva i kanske en halvminut innan knotten var framme i svärm och slogs om att få vara i ansiktet och bita mig. Det spelar ingen roll hur mycket en viftar för att bli av med dem, så fort jag fortsatte med det jag höll på med så var det nya framme och bet.

Skyndade mig iaf att plocka ur paprikorna ur sitt lilla växthus och flyttade det sedan till den lilla plätten där jag hunnit dra bort ogräs och ställde sedan tillbaka dem igen och stadgade upp plantorna med nya pinnar att ta stöd mot.

 

 

De två paprikorna som hänger på sina rankor har börjat bli riktigt stora nu och som det syns på bilden så har det börjat slå ut nya och fler blommor så det står nog inte på förrän det ploppar ut nya paprikor! Är så glad att de ville i år! Alla plantorna jag hade förra året dog. Vet inte om det kanske gick bättre i år då jag lät dem stå kvar inne i det soligaste fönstret längre och inte hade så bråttom med att plantera om dem och flytta ut dem. Kan det kanske vara så?

 

Tomaterna ser också riktigt fina ut och det sitter massor av små omogna tomater på två av plantorna. Pärontomaten har hittills inte velat producera några tomater alls men jag fortsätter att hålla tummarna för att den också ska vilja komma igång! Blommar gör det iaf så det kanske kommer. 

 

 

 

Det jag ville säga med inlägget är att när vi väl har vårt hus med gård så vill jag odla massor av saker!

Jag blir så inspirerad av att titta och läsa på Claras instagram där det är bilder på höns som går lösa och sprätter i växthuset eller grisar med leriga trynen som bökar omkring.

Det för mig skulle vara lyckan gjord!

Jag vill så gärna ha ett lagom stort växthus fyllt med tomater, gurkor, paprikor, sallader, potatisar, morötter och annat gott!

Ett hönshus med en grupp hönor och en tupp eller två som ger både ägg och vill ruva fram lite kycklingar som ger kött.

En stor grupp vaktlar för samma syfte. Kanske några köttkaniner, en grupp getter som ger mjölk och kanske även där kött.

Min fantasi är ju att få bli så självhushållande som möjligt! Det är drömmen!

 

Men tills dess får jag väl klara mig med mina två små växthus på bakgården vid lägenheten vars rabatter alltid blir övervuxna med ogräs hur noggrant jag än rensar och sliter året innan.

Jag är så less på dessa land att jag har god lust att dra bort kanterna vid rabatterna och låta naturen ta över och låta dem växa igen. Eller iaf bara låta dem vara.

 

 

Av Pernilla - 6 juli 2015 07:06


Kaninorna har äntligen kommit hem igen!
Till en helt igenvuxen, grön hage på det, underbart!

 

Chibi


 

Tess


 

Humla på blomma.


Vissa dagar kan inspirationen till att fota vara som bortblåst och rätt som det är är det bara att gå ut på bakgården och smattra av några bilder trots att det "inte funnits något" att fotografera där några dagar tidigare.

Så kan det vara!


Idag gör jag "kväll" tidigt på jobbet, redan vid 16 faktiskt och i morgon har jag äntligen en dag ledigt! Känns som att det behövs just nu för jag är en aningens trött.


Förra veckan, närmare bestämt på fredagen hängde jag hemma hos morsan där vi glassade lite i solen, åt lunch på altanen, tog cyklarna och for upp mot skolan för att ta sandslänten ner till sjön för att ta oss ett dopp.

Därefter återvände vi hem till henne och så grillade vi lite! Mycket trevligt och det var en väldigt fin och varm dag!


Igår kväll när jag slutade jobba vid 21.30 så kom det både åska och rediga skurar från en grå himmel, så himla skönt efter de senaste dagarnas sol och värme! Äntligen svalka på natten igen så att det gick att sova! Plus att regnet såklart behövdes då det hunnit bli väldigt torrt.

 Men nu ska jag se om det finns någon frukost jag kan stoppa i mig innan det är dags att göra sig iordning och bege sig ner på bygden!


Hejsvej!



Av Pernilla - 1 juli 2015 08:18


Går den här sommaren ovanligt långsamt eller är det bara jag?

Jag vet inte riktigt..

Är det kanske för att min semester låg så pass tidigt?

Det har ju inte ens funnits tid eller väder än (för min del) att ta årets första dopp och då är det ändå den 1 Juli idag.

Och ändå längtar jag redan nu efter hösten och allt den för med sig.

Frost i gräset, kyla i luften, isskorpa på vattenpölarna, mörker, nakna träd och färgglada löv på marken. Hösten är utan tvekan min absoluta favorit årstid! När lugnet lägger sig igen och jag finner ron att krypa upp i soffan med den där boken som jag velat läsa så länge men inte haft tiden till.

När hela vardasrummet lyses upp av stearinljusens sken och jag får mysa in mig under en filt med lite tjockare strumpor på fötterna. Härligt!


In other news så for jag tillsammans med pappa till Orsa en sväng igår och hälsade på farmor en sväng, var alldeles för längesen nu!

Efter det åkte vi vidare hem till lillasyster där vi blev bjudna på tårta, hon fyller nämligen år i morgon men då jobbar jag och kan inte komma.

Idag står jobb på schemat igen, en riktigt lång dag blir det. Likaså i morgon innan jag tar fredagen ledig.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se