För en stund sedan åkte kusinen hemåt efter en natt på vår soffa.

Som alltid har vi pratat och skrattat, fantiserat och drömt tillsammans.

Spelat vändtia i timmar, smuttat på en god cider och tuggat på allehanda snacks.

Igår kväll blev det även en liten sväng upp till Tillhed för lite dooleys, Lars Krizters (?) och skratt med mor och moster.

Idag har vi pratat mycket om Thailandresan L ska göra tillsammans med två kompisar (i 3 månader!!), vi har tittat på bilder på vita stränder kantade av palmer med turkost vatten och små gröna öar ute på havet. 

Jag kan inte riktigt låta bli att bli en aningen avundsjuk på hennes mod och äventyrslusta! 

Jag som introvert människa trivs allt som bäst i hemmets trygga vrå med mitt och mina men längtar ändå på något sätt efter den här "erövra världen" andan. Skulle så hemskt gärna åka till Indien iaf en gång i livet och gå på en vit strand i solnedgång. Eller att få åka till Skottland eller Irland och sitta på en mysig pub och smutta på en skummande öl eller vandra över gröna kullar utan slut.

Jag lever lite på hoppet om att en gbp-op ska ge mig en liten bit av modet att våga krypa ur mitt skal och kanske, kanske att jag ska våga åka på äventyr. För jag vet med mig själv att det är mycket där det sitter, att jag nu inte är bekväm i/med mig själv och att det är därför jag inte törs.

När L kommer tillbaka från sin asien-resa så planerar vi iaf att med oss våra mödrar och dra på långweekend till London.

Det enda jag kan tänka på med den resan just nu är att jag bara vill vandra omkring i parker och på gator och fota, fota, fota. Förmodligen sitta på cafeér och pubar, äta god mat och framförallt goda frukostar! Ååh vad jag längtar!

Nya tvättmaskinen installerad (igår) och redan använd.

Inte en dag försent!