Något konstigt hände igår kväll när jag jobbade varor.

En av kollegorna skulle gå hem för dagen och den andra följde med ut för att samtidigt gå och låsa toaletterna vilket lämnade mig ensam kvar i affären.

Jag stod i godan ro och fyllde på extrapris varor i en trådkorg (tvättmedel om det nu har någon som helst relevans) när hårbotten helt plötsligt börjar pirra. Pirra. Alltså ingen rysning eller nåt sånt utan en lätt kittlande känsla, ett pirrande helt enkelt. Samma känsla jag fick den där gången hos mediet jag hade sittning med nere vid kyrkan. När hon liksom fick "kontakt". Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om det för något år sedan? Det var hursomhelst precis samma känsla i hårbotten den gången som igår.

Jag fortsatte iallafall med mitt och gick strax därefter ner till djurmaten för att fylla på hundmat när jag får en känsla av närvaro. Att jag inte alls är ensam i affären fast att jag är den enda levande människan där. Det går inte riktigt att beskriva men det kändes alldeles utanför det lilla mellanrummet mellan min hud på vänstra armen och i luften. (om det är förståeligt?)

Det kändes att det var någonting där. Det blev alldeles varmt efter armen. Och så tjong så flög en hundmat-påse ner från översta hyllan någon meter bakom mig och så var det borta. Och det var så skönt att inte bli rädd. Det kändes bara så lugnt och jag har funderat och funderat på vem/vad det kan ha varit.. men jag kommer inte fram till något.

När kollegan kom tillbaka sen så lyckades jag sträcka arslet och kunde inte gå riktigt på några steg.

Det var min gårdag i sin helhet.   

 

kackmarie

29 januari 2014 09:18

Att du icke blidde rädd. Just där. Creapy.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...