Alla inlägg den 21 januari 2014

Av Pernilla - 21 januari 2014 19:53


Idag fick vi ett ryck på eftermiddagen och gick ut till boden där vi plockat ihop en del skräp i syfte att slänga och göra plats för B´s saker när han flyttar hit.

En trasig "puff" som gick sönder typ första dagen när jag flyttade in, en massa burgaller till gamla trasiga burar, ärvda gamla täcken och sängkläder, en burbotten som frusit sönder och lite andra saker i trä.

Så vi packade in det i bilen och sen for vi till sopstationen. Har en hylla som grisarna haft till låda förut som också ska slängas men den måste vi slå sönder/såga sönder innan den går in i bilen så det får vänta.

Vi åkte iaf dit och kastade och jösses vad befriande det känns att slänga skit som bara står och tar plats! Det borde jag göra oftare. Göra mig av med överflödiga saker alltså. Så skön känsla!

 

 

 

Annars har jag läst ungefär 100 sidor ur boken idag, vi har ätit fläskkotletter med blomkålsmos, jag har städat hos djuren och kört en maskin tvätt.

Det har vart en skön hemmadag i det stora hela.

Nu funderar jag på om jag ska fortsätta läsa en skvätt eller om jag ska börja skriva lite? Tvinga mig att skriva förvisso så det lär ju gå som det går..

 

Hejsvej

ANNONS
Av Pernilla - 21 januari 2014 10:31


Något konstigt hände igår kväll när jag jobbade varor.

En av kollegorna skulle gå hem för dagen och den andra följde med ut för att samtidigt gå och låsa toaletterna vilket lämnade mig ensam kvar i affären.

Jag stod i godan ro och fyllde på extrapris varor i en trådkorg (tvättmedel om det nu har någon som helst relevans) när hårbotten helt plötsligt börjar pirra. Pirra. Alltså ingen rysning eller nåt sånt utan en lätt kittlande känsla, ett pirrande helt enkelt. Samma känsla jag fick den där gången hos mediet jag hade sittning med nere vid kyrkan. När hon liksom fick "kontakt". Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om det för något år sedan? Det var hursomhelst precis samma känsla i hårbotten den gången som igår.

Jag fortsatte iallafall med mitt och gick strax därefter ner till djurmaten för att fylla på hundmat när jag får en känsla av närvaro. Att jag inte alls är ensam i affären fast att jag är den enda levande människan där. Det går inte riktigt att beskriva men det kändes alldeles utanför det lilla mellanrummet mellan min hud på vänstra armen och i luften. (om det är förståeligt?)

Det kändes att det var någonting där. Det blev alldeles varmt efter armen. Och så tjong så flög en hundmat-påse ner från översta hyllan någon meter bakom mig och så var det borta. Och det var så skönt att inte bli rädd. Det kändes bara så lugnt och jag har funderat och funderat på vem/vad det kan ha varit.. men jag kommer inte fram till något.

 

När kollegan kom tillbaka sen så lyckades jag sträcka arslet och kunde inte gå riktigt på några steg.

 

Det var min gårdag i sin helhet.   

ANNONS

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18 19
20
21 22 23
24
25 26
27 28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rubbermadebaby med Blogkeen
Följ rubbermadebaby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se