Jodå jag lever fortfarande. Inser att det var ett bra tag sen jag skrev något men på senare tid har jag inte gjort annat än att jobba.

Det är väldigt ovant att jobba såhär mycket och kroppen och själen blir rejält utsliten emellanåt.

I början av förra veckan hade jag tis och ons ledig och på onsdagen då tog jag och min inneboende kusin tillfället i akt och drog en sväng till Mora för lite shopping.

På Granngården blev det en grästunnel till grisarna, på Biltema köpte jag två flaskhållare till cykel, på arken zoo blev det en vattenflaska, en godisboll och lite pellets.

Jag är en sån som inte ger mina grisar pellets i vanliga fall då det är något de lätt blir tjocka av, samt att de kan dra ner på hö-ätandet om de får pellets vilket de verkar föredra framför det mesta. Så pelletsen i mitt hushåll används som godis.

Till sist blev det en sväng till Maxi där vi handlade på oss lite grilla-mat till kvällen.

Kom hem och lillasyster kom ner snabbt där efter och sedan satte vi igång med att bygga kaninhagen!

(Om ni kisar kan ni se en vit liten klutt borta vid kaninhuset och det är Doris, samt en brun klutt vid grästunneln och det är såklart Sally)

När hagen var byggd satte vi igång med maten och så kom L´s kille F på besök.

Jag och Fia satte oss då att göra i ordning bokhyllan som marsvinen skulle flytta in i och när det var gjort åt vi.

Sen rasslade veckan på och det blev midsommar med en massa jobb på köpet.

Medan vanligt folk slängde runt på dansbanor eller låg i diken och spydde så jobbade jag eller sov inför kommande jobbdag.

På lördagen började jag känna mig lite krasslig och humöret var inte direkt bättre.

Sen att det finns kunder som verkligen tar priset i att kunna göra jobbet så jobbigt som det bara går hjälper ju inte direkt till heller.

Söndagen var i princip likadan och redan på lördag kväll hade jag fått redigt ont i halsen.

Natten mellan lör och sön gick ungefär till såhär:

Pernilla vaknar typ kl 2 och har så ont i halsen att det knappt går att svälja. Pernilla rullar ur sängen med grusiga ögon och ömmande kropp och stapplar in i köket för att stoppa i sig en Bafucin och hoppas på att ett mirakel ska ske.

Pernilla går och lägger sig igen och somnar om, vaknar vid 3 och har fortfarande lika ont i halsen. Går upp igen och stoppar i sig några skedar glass för att försöka lindra svedan i svaljet, funkar inte och hon tar ännu en Bafucin som inte verkar hjälpa ett skit och somnar om.

Vaknar igen vid 6 och tror inte att hon ska kunna somna om, går upp på toan en sväng och tar två Alvedon och en Bafucin innan hon ramlar ner i sängen igen och sover till kl 7 då det är dags att gå upp för att göra sig i ordning för en jobbdag.

Så igår jobbade jag med ont i halsen konstant och eftersom att jag stod i kassan och det gjorde ont så fort jag pratade så höll jag mest snattran och såg förmodligen rätt sur ut. Vilket jag ju egentligen inte var men jaja.

Igår var en ganska konstig dag på jobbet.. först flyger det in en fågel genom dörren och chefen jag den med fjärilshåv och när de flugit sig trött och sitter i fönstret får han tag i den och kastar ut den.

En timme senare kommer det in en fågel igen!! (säkert samma ufo) och den lyckas han få ut på lagret och sedan flyger den ut själv.

Sen kommer Sussie Eriksson in (hon från c/o Segemyhr) och handlar!

Sen när det nästan är dags att stänga som kommer nästa under in.. en kille som jag spenderade ungefär 1 helt år att tråna efter i typ åttonde klass. Storebror till en av mina klasskompisar. Alltså jösses.

Vilken dag!

Och idag då så är jag ledig. Sjuk, men ledig.

Halsontet är kvar och jag knaprar Alvedon like there´s no tomorrow. Ringde chefen för några timmar sedan och hon skickade nyss hit andra chefen med riktiga halstabletter och gav mig morgondagen ledig för att jag ska försöka kurera mig till på onsdag.

Alltså hur bra arbetsgivare kan en Pernilla ha? Som kommer med mediciner till dörren!?

Antingen tycker de om mig mycket och uppskattar jobbet jag gör, eller så har de inte så många de kan sätta in när någon är sjuk.. ;P Hmm tror jag väljer det första alternativet!

Så idag blir jag alldeles kallsvettig så fort jag rör mig men jag har ändå velat att grisarna ska få vara ute en sväng när vädret ändå är rätt okej.

Så de har fått vara ute i stora kaninhagen tillsammans med Chibi.

Ända tills Doris bestämde sig för att rymma that is! Precis efter denna bilden blev tagen sprang hon jättefort och klämde sig under nätet som syns på bilden där de sitter.

Mitt hjärta hoppade typ upp till månen och Linda kastade sig utanför hagen och till kortsidan på kaninhuset och jag hoppade ur och sprang till den andra. Där i buskaget satt Doris nöjt och mumsade på alla goda bladen som inte finns i hagen.. -.-'

Så när vi skulle ta henne så försökte hon såklart gömma sig under kaninhuset och när halva Doris var under det röda staketet och på väg in till grannens gräsmatta var måttet rågat och Linda fick tag i en pinne som hon sedan vallade tillbaka Doris med, in under nätet och in i hagen igen.

Men där var måttet rågat för den stackars mamman (mig) också och kort där efter var utevistelsen över och små grisar fick gå in igen.

Rymlingen precis efter infångandet!

Titta på den nöjda minen!

Medan vi jagade Doris åkte Sally in i kaninhuset tillsammans med Chibi.

Och där satt de och myste!

Nu har vi "marsvinsproofat" hagen lite mer och ställt för några plankor där Doris klämde sig ut men jag känner mig rätt tveksam till om jag kommer våga ha dem där ute något mer.. det blir förmodligen lilla hagen från och med nu.

Det är lite roligt också för när Sally satt inne hos Chibi så var kaninen sååå snäll på marsvinet och försökte inte bråka och visa att "det här är mitt hus!" Hon lät t.o.m grisarna tömma hennes pelletsskål. -.-'

Så nu har det varit nog med äventyr för idag. nu vill jag ha mat och lägga mig i sängen och vila!

Hejhopp!