Jag blir bara så trött och ledsen och uppgiven.

Dagen hade varit så bra och trevlig hela dagen igår tills det var dags att åka hem efter ett snabbstopp för lite snack.

10 minuter innan det är dags att gå kommer det vanliga skitsnacket.

Och jag må vara opåläst när det gäller invandring men när det kommer till en av personerna som öppnar truten så har jag bara lust att ställa mig upp och skrika "Håll käften för i helvete för du vet inte ett jävla skit om någonting!" Och hen är faktiskt om möjligt ännu mindre insatt än vad jag är.

Och jag känner ända in i själen att det dom säger är fel, att det är orättvist och den enda gången jag faktiskt öppnade käften under de 10 minutrarna var när jag frågade hen om hen trodde att alla invandrare var likadana... Och det trodde hen tydligen och den enda slutsatsen jag kan dra av det är att hen inte vet ett skit.

Så efter det satt jag bara där och försökte blockera allt de sa, kände hur jag bara blev hetare och hetare i ansiktet och är 100% säker på att det syntes på mig vad jag tyckte om vad de sa också men det räcker inte. (Eftersom att en av dem sa något i stil med "Det är klart att svenskar också begår brott....") Hade sån god lust att bara resa mig upp, tacka för mig och gå ut när det först kom på tal och det var så himla nära att jag gjorde just det och i efterhand ångrar jag såklart att jag inte gjorde det varenda impuls sa åt mig att göra.

Jag vill så gärna ställa mig upp och argumentera med dem men jag kan inte, jag vet ju inget. Vad vet jag egentligen som kommer från en pytteliten håla på landet om den stora världen? (Vad fan vet de som gör detsamma!?) Jag vet/kan/har ingen statistik öht att luta mig mot om det skulle behövas och tro mig, det skulle det.

När jag äntligen kom därifrån kände jag mig helt ihålig. Som en balong som någon stuckit hål på, energin jag hade innan hade bara pyst ut och försvunnit. Lämnat mig som ett tomt, grått skal. Jag ville gråta, jag ville vara arg och skrika och tillsist ville jag bara somna. Så tömd blev jag. Jag kände att jag inte skulle klara att spendera mer tid tillsammans med de människorna än vad som var absolut nödvändigt då och det var en sådan frihet att äntligen komma hem och bli lämnad ensam.

Och det tragikomiska i hela grejen är att henet som är ännu mindre påläst än mig tycker att Hitler var en av de värsta människor som någonsin funnits.

Jaha? Och hur tror hen att hela historien med Hitler började? Hur började hans hat mot alla som var olik honom? Det börjar litet och växer och växer. För så fungerar giftet som kallas rädsla/okunskap/hat. Det är dubbelmoral så att det smäller om det. Hur kan en vara så självblind?

Jag måste bli bättre, jag måste bli mer påläst, jag måste kunna säga till när jag tycker att något är fel men jag behöver så mycket mer kött på benen och konkreta "bevis" förutom känslan som säger att det de säger är fel.

Igår blev det en riktigt lång och härlig sovmorgon, tror inte att jag klev ur sängen förrän närmare 12 iaf. (Därmed inte sagt att jag faktiskt sov så länge men till 11.30 iaf ;P)

Hoppade ur sängen, ställde B vid diskbänken och började själv med att städa hos grisarna innan jag städade hos mig och packade en liten övernattningspåse med det allra nödvändigaste.

Svärmor dök upp efter 14 nångång och vi brummade hem till henne på middag med riktigt god mat! Flygande Jacob fast med fläskfileé och curry ist! Myspratade lite och några timmar senare hoppade vi in i bilen igen och for till Maxi för lite handling innan vi hoppade av i Vinäs. 

Det blev film och tunnbrödrulle till kvällsmat och klockan hann bli en hel del innan vi trillade i säng och nu sitter jag här ensam och väntar på hämtning medan B knegar. 

Med pirog i magen och en stor mugg pepsimax mår jag fint och ska nu fundera ut vad jag ska hitta på tills jag blir hämtad.. har ju f.ö ingen aning om när det blir än heller. :P

All in all, en riktigt bra gårdag och morgon!

Tänk vad glad en kan bli av något så enkelt egentligen.   

Har jag jobbat idag..

Har precis klämt i mig lite kvällsmat och en liten skål med hallon och vispad grädde.

Lingonveckan bestämde sig för att äntligen visa sitt fula tryne och eftersom att jag inte tänker äta mer sött än nödvändigt så blev det hallon ist.

Räknar ju med att det blir lite slisk i morgon när jag kommer hem från jobbet (efterrätten och inget annat!), ska också bli spännande att se vad det blir för exklusivt till middag. ;P

Har iaf vart en romantisk partner idag och inhandlat lite allahjärtansdag- fluff till den bästa i morgon.    Inget spektakulärt men något litet iaf så att han ska veta hur mycket jag uppskattar honom.

Är lite trött i både kropp och knopp nu så ska nog lägga mig ner och läsa lite innan det är dags att sluta de blå.

Todeloo.

Jag har sovit jättekonstigt inatt och nu har jag vaknat med ytterligare en blåsa på tungan.. -.-'

B somnade redan vid 20.30 igår (efter nattjobb så klart) och jag låg kvar i sängen med datorn till 21 innan jag gick upp och kokade lite ägg som jag sedan åt med en dutt kaviar framför en film.

När jag väl gick och la mig igen hittade jag ingen ro alls.. låg bara och tänkte och tänkte och tänkte fastän jag var riktigt trött.. Det är så  irriterande!

Idag är det jobb som är på schemat men först lite frukost.. vet inte vad dock så funderar på några fler kokta ägg. ^^ Gotti.

(ska ju eg inte äta kaviaren men jaja, det är så småå småå kluttar så det borde inte räknas)

Kanske titta påThe lucky one igen.. hmhm. ^^

Frukost, duscha och film! Yes!

Vet inte vad jag vill skriva..

Har lite tråkigt.

B har varit här men har åkt på nattjobb så han kommer tillbaka i morgon igen..

Har fördrivit tiden med att titta på filmerna jag beställde som kommit hem och har så långt plöjt igenom 2 st. Men nu vet jag inte vad jag ska göra.. vet inte om jag har någon lust att sova än så funderar på att gå å värma lite rester och se en till innan jag knyter mig.

Ps. Väntar fortfarande på det där förbaskade brevet som jag hoppas ska komma snart!

GAAAH!

Har haft en fin dag idag.

Sovmorgon och städade sedan hela badrummet och diskade innan det blev brunch som bestod av korvstroganoff med broccoli, sedan ringde farmor så vi snackade en stund och när jag lagt på med henne ringde E och ville ha hjälp med plugg så så blev det.

Hjälpe henne och sedan åkte vi ner en sväng på affären och handlade lite.

Hemma hade jag plockat fram räkor på tining och med dem satte jag mig i soffan och tittade på Mumimen som gick på 6an.

Helt okej dag. Synd att det går så mycket skit på tv´n på dagarna bara så att man ska bli lite kallsvettig för att man inte har så mycket att göra.. ;P

I morgon blire förhoppningsvis sovmorgon igen och sen på kvällen kommer B   

Det ser jag fram emot.

Hejsvej leverpastej

Jag vill så gärna trivas med mig själv.

Jag är en fånge i mig själv på sätt och vis.

Det är så mycket jag inte törs göra, som jag inte vågar uppleva, erfarenheter jag missar för att jag skäms så fort jag sticker näsan utanför dörren.

Och då är det inte lätt att utsätta sig för de erfarenheterna eller äventyren heller.

Något jag har väldigt svårt för är att sätta mig på en restaurang och äta. Jag inbillar mig att alla stirrar på mig och tänker och tycker saker om mig.

"Den där gör nog inget annat än å äter, inte konstigt att hon är så fet"

"Fy fan vad fet och ful hon är, att hon ens vågar sig ut!"

"Godis och Cola till frukost?"
"Skulle man skära upp henne skulle hon säkert blöda choklad.."

Jamen ni fattar. Och jag vet ju att det är mitt eget fel att jag är tjock, men till slut ger en bara upp.

Som mest har jag lyckats gå ner 12 kg och visst det är en del, men det är ju inte ens en femtedel av vad som skulle behövas. För sen tar det stopp, då går det inget mer och jag ledsnar ur och äter vanlig mat igen vilket gör att jag går upp alla de 12 kilona + några till. Det är en ond cirkel på så sätt som innebär att jag bara blir större och större. Jag hatar det.

Den jag är på insidan är inte den jag är på utsidan. Jag är helt annorlunda under alltihop.

jag ser inte ut så här, det här är inte jag! Jag vill vara mig själv men tack vare fettdräkten jag bär kan jag inte det, för jag törs inte. Jag är så rädd för att bli skrattad åt och så har det alltid varit.

Och egentligen blir jag förbannad pga det också. Varför ska det vara så "fult" att vara tjock?

Varför ska det innebära så mycket ångest och oro? Det här utseendefixerade samhället vi lever i är skit och alla borde få se ut som de gör och vill.

Men jag vill inte se ut såhär. Jag vill ha en framtid och slippa dö av en hjärtattack när jag är 50.

Jag vill vara frisk och leva lääänge. Jag vill må bra och känna mig bekväm med mig själv. JAG VILL LEVA!

Jag har alltid velat klä mig i ärmlösa klänningar tex, eller ett linne som lämnar axlarna och armarna fria men det skulle jag aldrig göra som det är nu. 

Jag vill inte att någon ska se mina feta armar. Det spelar ingen roll hur varmt det är ute, jag går hellre med en svart t-shirt på mig än att visar mig med bara armar och hur sjukt är det? När jag och mina väninnor var till Egypten för några år sedan gick jag runt med en svart huvtröja med långa ärmar och då var det över 20 grader varmt där. För att jag inte känner mig hemma i min egen kropp. Är det så det ska vara?

Jag vill få energi och lust till saker. Jag inbillar mig att om jag går ner en himla massa i vikt så kommer energin och viljan till att börja träna komma och det är ju inget hellre jag vill.

Men som det är nu orkar jag inte ens tänka på nåt sånt.. Allt känns liksom som att det är förgäves och bortkastat.

Och jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig och bla bla, det har ingenting med det att göra. Ni behöver inte bli obekväma av att läsa det här och känna att ni måste säga något snällt för att det ska kännas bättre. I release you!!

Men så är det iaf. Blev väldigt personligt här nu.. men jaja. Jag har ju inget att dölja.