Det är jag.

Ignorera mitt tidigare inlägg som lyckligtvis är borta.

Det var inte jag som skrev, eller jo det var det men det är inte så jag känner egentligen.

Jag vill.

Men jag är trött på att försöka eftersom att inget händer.

Samtidigt är jag rädd för att lyckas för att jag kanske egentligen inte förtjänar det.

Jag kanske skulle vara dålig på det.

Jag kanske skulle göra fel.

Varför kan inget bara få vara enkelt?

Varför kan inte jag vara som en frögurka? 

Och samtidigt kommer jag inte ifrån vetskapen att allting är skit i världen och vill jag verlkigen utsätta en potentiell generation för det?

Fast den verkar ju å andra sidan inte vara så himla potentiell heller.. 

Ignorera mig, jag vet inte vad jag säger.. 

 

kackmarie

24 januari 2013 19:06

Försökte hitta inlägget för o läsa igen efter ditt svar. Men eftersom det är borttaget o nu detta inlägg finns istället förstår jag att jag inte missuppfattade det helt iaf. Det är inte alls konstigt att du känner som du gör o istället försöker bygga upp ett försvar för att inte vilja. Det hade nog vem som helst gjort. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer för att det inte ska bli för privat. Vet inte heller om du vill skriva om det. Så är det ngt du vill kan du väl skicka privat på Fejan eller ngt. Kram <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...