Jag vet inte vart jag ska börja för jag vet egentligen inte vad jag ska skriva men eftersom att jag kände ett starkt behov av att göra det så får vi väl se vart det leder.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv..

Vad jag ska göra av min framtid..

Vill jag stanna i Furudal resten av livet och jobba på Ica eller är det meningen att jag ska göra något helt annat?

Och jag älskar Furudal men med tanke på hur saker och ting sköts/görs så vad finns det för framtid här?

Jag gillar att jobba på Ica visst, det är ett väldigt socialt jobb och det är nog något som jag behöver. Daglig kontakt med en strid ström av människor. Fick jag inte det skulle jag nog bo mitt ute i skogen ensam i en liten stuga och skita i allting annat.

Men när jag försöker visualisera min framtid så ser jag ingenting. Det är bara svart.

När jag försöker fiska inom mig själv efter vad jag skulle vilja göra om jag inte jobbade här så får jag inte fram någonting. Det är alldeles tyst och stilla inom mig och frågan ekar obesvarad.

Vad ska jag göra? Hur ska jag veta vad jag ska göra när jag inte har den minsta aning själv? Jag har absolut ingen aning what so ever och det gör mig tokig! Det låter konstigt att jag inte har en endaste susning om vad jag vill rent arbetsmässigt men det är sant, det finns inget inuti mig.  Inget.

Och för att inte gräva ner mig mer än nödvändigt i misären så kan jag ju glatt berätta att jag läst ut ännu en bok som heter "Wake". Det handlar i princip om Sirener (ni vet sånna där som sjöng för sjömännen ute på båtar, lurade ner dem i vattnet och sedan åt upp dem). Och jag gillar verkligen konceptet. Det är nytt och fräscht men själva historien når inte ändå fram.

Även denna bok har en huvudkaraktär som bara är 16 år och det blir så svårt att identifiera sig med det. Jag kommer inte köpa fortsättningen för det var helt ärligt rätt uselt. Det saknas något. Jag är ju en sucker för passion men det finns ingen sådan med och det gör det hela så tråkigt. Men även om det hade funnits sådant med så levererar inte historien iaf. Det är nog bara att inse att Amanda Hockings böcker är för yngre tonåringar, fast utan kärlek.

Nästa bok att ge sig i kast med är "City of bones (mortal instruments)" som är skriven av Cassandra Clare och jag har redan hunnit läsa några sidor och vid det här laget borde jag ju inte bli förvånad över att huvupersonen är (wait for it!) 15 bast!

Men det är förmodligen okej, jag gillar redan det jag läser. Cassandra Clare är nog en författare med mer kött på benen när det gäller skrivande så jag hoppas på att den är bra.

Min fina B har åkt ifrån mig och det för mig lite grå. Har nog en period nu där jag behöver hans sällskap så mycket som möjligt och det kommer inte bli roligt att behöva sova utan hans värme inatt. Men men. jag åker förhoppningsvis till honom på fredag efter jobbet.. Måste bara prata med en potentiell chaufför först ;P

Har slängt ut lite krokar för att bli av med fåglarna också och hoppas verkligen på att de får flytta till någon som har intresset av dem.

Jag har det tyvärr inte längre och det är inte rättvist mot dem då de förtjänar någon som har det. Just nu stör jag mig mest på dem och det är ingen bra kombination. De tar bara plats, stökar till, håller aldrig käften osv. :P

Inte bra med andra ord.

Jag tycker ju fortfarande om dem och det gör lite ont i hjärtat vid tanken på att inte ha Grå kvar, henne har jag haft i 4 år nu. :(

Men som sagt så förtjänar de en människa som har intresset intakt och för tillfället känner jag mig färdig med fågleriet. 

Nej nu ska jag inte skriva mer tror jag fast att det känns som om ämnena att skriva om inte sinat riktigt än.

Blev ganska långt ändå och lika bra var väl de då jag inte skrivit på ett tag!

So long!