Alltså jag måste ju vara Sveriges största fjant. 

Jag har precis ringt på en bur i Vika och inte för att det tog lika lång tid som det har gjort förut att pressa ner den lilla "ring"- knappen (inte ens i närheten) så slår magen knutar på sig och hjärtat ökar takten. 

Vad är det med mig och kontakt med okända människor över telefon som inte funkar? Vad är det jag är rädd för?

Det gick ju hur bra som helst och samtalet flöt på fint men ändå.. 

Nu i efterhand känner jag mig lite vimmelkantig och så tömd på energi att jag skulle kunna lägga mig ner och dö en skvätt. Men samtidigt är jag lite stolt över mig själv och dessutom väldigt glad då jag både klarade det och att buren fans kvar!

Dagen skulle nog inte kunna bli mkt bättre nu!

Nu slipper jag nöta på pappa och farfar om att jag vill ha voljären till lägenheten i sommar för nu kan de vara ute i denna! Och även om den inte kommer upp i samma storlek som voljären i utrymme kommer de iag kunna flaxa runt lite och suga i sig en massa D-vitamin iaf. Tjoho!

B har en våg här som jag inte riktigt kommer överens med.. 

När jag vägde mig hemma hos mamma sist vägde jag ett visst antal kg och när jag ställde mig på vågen här vägde jag +2kg. Så antingen visar någon av dem fel och jag är tjockare än vad jag trott eller så har jag gått upp 2 kg trots att jag hållt dieten och promenerat en MASSA när Bazooka var hos mig.. så hur är det? Det går inte riktigt ihop för mig och ja, jag vet att man kan gå upp lite i vatten.. men iaf.

Den dagen var inte nådig och jag ville skita i alltihopa och bara stoppa i mig en massa onyttigt!

Därför bestämmer jag mig för att lita på mammas våg, den visade ju mindre. :P