Jamen året börjar ju ganska bra måste jag säga!

Kl 10,03 ringermin lilla pappa och säger att jag fått ett jobberbjudande, var var var?! udrar såklart jag och han berättar att några kompisar till honom behöver en städare 3h/vecka för att städa. (arbetsplatsen antar jag.)

Där sket det sig ju på en gång.. Det kommer krocka med mitt befintliga jobb helt klart. 

Och hur smickrad jag än känner mig så kan jag såklart inte tacka ja. Det tog mig 1 timme att samla ihop modet att ens ringa... varför? 

För att jag är en sån där som inte vill göra folk besvikna och då tänker jag främst på min pappa.. Jag är en sån där som måste vara alla till lags, jag har hela världens lycka på mina axlar. Lite så känns det ungefär.. Varför är det en sådan press mig? Varför lägger jag en sådan press på mig själv? Jag vill inte behöva leva upp till allas förväntningar och varför bryr jag mig så mkt? Jaa jag vet faktiskt inte. 

Valet är ju mitt men jag kan inte låta bli att föreställa mig besvikelsen i pappas röst sen när han ringer och undrar hur det gick.. 

VARFÖR BRYR JAG MIG SÅ OTROLIGT MKT!?

Sen blev ju dock dagen lite bättre när jag och B låg i sängen och försökte komma på barnvisor som vi ska sjunga för de framtida barnen.

P- Men imsevimse spindel och blinka lilla stjärna kan du väl!?

B- *Imse vimse spidel...* börjar han sjunga till blinka llla stjärna melodin. 

Jag höll på att avlida av skratt för han fattade ju såklart inte att han gjorde det till en början. ^^

B <3